Lucia

Minns ni dessa tider i nian?

Man gick upp tidigt för att komma till Luciatåget och se sina kära paralleller och klasskamrater gå där i kylan och frysa halva häcken av sig. Vissa hade riktigt ljus, andra hade batteridrivet. Jag stod där med min superdupertjockisjacka, som inte ens en astronaut skulle tacka nej till där uppe på  månen, myssak med andra ord. Och nu går man upp såhär tidigt för att ta emot kunder, som lika gärna kan vara morgonsura som  morgonglada. Så man risker halva sitt humör på att dra sig upp, äta vad man äter för att orka dagen och hoppas på att dagen går uppför och inte utför. Vad brukar man säga? Jo, man ska inte hoppas för mycket, då blir man riktigt besviken om det går emot sin vilja och sin önskan.

Så jag drar mig dit nu, utan att bry mig i mån om att slippa att bli besviken. Hehe.

God Lucia gott  folk, ska äta upp er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0