Skamvrån för Tarre

Fyfan vad jag känner mig hopplös dessa dagar, då jag skiter i allt som har med studier att göra och prioriterar att ligga i sängen och bara smeka mina ömma bröstvårtor efter att dem har förfrusit. Jag skäms verkligen. Jag har ingen tid för att ströa runt och tro mig att jag lever i Paradise Hotel. Det är skola jag ska prioritera, i bara två och ett halvt år till, hur mycket kan det vara egentligen? Om tiden går lika fort som det har gått hittills är jag redo för ett arbetsliv snarare än vi kan ana.

Som sagt, jag skäms att jag inte ens passar in i skamvrån. Så jävla tragiskt. Jag mår, tro det eller ej, faktiskt dåligt av bara tanken att jag beter mig på detta sätt gällande studier, men alla kommer väl in i en sådan period någon gång? Jag är väl inte mer än en människa helt enkelt..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0