A joke is a serious thing

Jag blev godisnödig när jag stod där vid självscanningen i väntan på bättre tider. Sex kronor i mynt var det enda jag kunde spendera, om inte jag ville plocka fram kortet ur rumpfickan, vilket vore onödigt ansåg jag. Med sex kronor kunde jag få ganska många punchpraliner, lysmelk, sura cola flaskor och svampar.

Min kollega lade märke till när jag öppnade godispåsen för att välja en godis, som startade en söt diskussion, som även har diskuterats hemma med min mor varje gång det ligger en fruktskål framme på soffbordet.

Har ni tänkt på detta? Varje gång man går och handlar, vi säger godis som inte detta fall kom att diskuteras, varje gång man handlar godis väljer man alltid det man vill ha och det man tycker om. Men varje gång man ska ta en godisbit ur påsen, väljer man alltid först vilken man skall ta. Varför stoppar man inte bara ned tassen och tar det man får, man vet ju trots allt innerst inne att man tycker om allt som ligger i påsen och att man själv med engagemang har valt ut dessa. Varför? Varför gör man så? Fel konstruktion bakom pannbenet?

Kommentarer
Postat av: Anonym

HAHAHAHAHA -.- godisnödig ?

2010-09-13 @ 11:29:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0