Tarre på toan

Skräckfilmer är i mängder förutsägbara. Dock finns det enstaka filmer som har det där lilla extra, som inte är lika förutsägbart, som gör filmen lite bättre än alla andra. Händer sällan att skräckfilmer är läskiga av något slag. Däremot, i mina ögon, i min hjärna, i min värld, finns det bara en sak som ger mig gåshud - skumma barn. Barn är nog bland det läskigaste som finns. Håller ni inte med? Dem har den där blicken.

På tal om skumma barn. Under dagarna på jobbet stöter man på hur mycket barn som helst. Allt från fina, söta, gulliga, tjocka, smala, fula, läskiga, bråkiga, skrikiga, smarta osv osv. Men idag - har träffat på dem förr -, idag var det kunder med två barn, bröder, max 6 år gamla. Pratar som om dem skall döda någon, kaxiga och har den där rösten en bråkstake i 18 års åldern har. Feeeedddt kaxiga. Den yngsta ba: Ge mig den, ge mig den, ge mig den, jag ska ha det. Jag ska göra si, jag ska göra så. Hans föräldrar hade ingen makt överhuvudtaget. Som i filmen The Omen, demonisk av sig och massa krafter. Det speciella med bröderna är att dem inte är några andra barn lika. Store brorsan åt sitt wienerbröd och glodde på mig. Ni anar inte blicken han hade, det var: "Hej-jag-skall-döda-dig-fem-gånger-om-med-mitt-wienerbröd-förstår-du?"-blicken. Rasister, bråksökare med flera, har aldrig lyckats ge mig en sån blick som ungen gav mig. Så jävla ond i blicken.

Barn är helt enkelt läskiga. Det grymmaste är att dem kan låtsasgråta när dem ser en för att jävlas.