Tarre på toan

En dag på jobbet, är som en månad i Vietnam. Det är som att alla batterier eller allt som håller en klocka vid liv får kortslutning så fort som när man ställer sig på sin yrkesplats för att göra kunderna nöjda. Fyrtioelva tusen människor dyker upp, men ändå står tiden precis där den stod hundrasjuttio timmar sedan. Det är inte ens kul, men det är gött när man tänker på tanken att bli gammal och 100% ansvarsfull. När man väl är hemma, då är man trött nog att kunna somna, men man vill inte lägga sig för att kunna utnyttja så mycket tid som möjligt av sitt liv till nöje.

Det är vi som gör världen, men världen styr oss. Härligt. Ge mig dig nu eff, så hade jag haft mer nöje.