Fy för ursäkter

Ursäkter är en del av ens vardag. Är det inte dina ursäkter, så är det en annans. Ingen människa är perfekt, det har jag kommit i underfund med, men ibland tycker man att det finns gränser. Jag bland andra gör fel hela tiden, oavsett om det är stora eller små, så är det fel. Vissa fel märks inte ens av, men skulle kännas underförstått om man skulle analysera det utefter olika modeller.

Hur som haver, varför finns det alltid ursäkter till allt? Är det av ren reflex? Rädd för att sanningen skall vara för hård? Eller? Jag vet inte. Jag själv drar ursäkter oftast av reflex för att berätta min uppfattning av en viss situation, eller vad det är för fenomen som har dykt upp. För mig är den uppfattningen sann, tills jag får reda på något bättre eller den riktiga sanningen. För vissa ser jag deras ursäkter som ett sätt att visa på att de aldrig gör fel. Jag får känslan av att de skäms över att ha gjort fel och inte vågar stå för det. Jag har börjat att, faktiskt, försökt att undvika ursäkter så gott jag kan. Ibland är det bara onödigt med ursäkter och bättre att bara låta bli och ta emot. Så är det, ingen är perfekt. Alla gör fel. Även skådespelare vi älskar, gör fel hela tiden innan den perfekta skådespelaren visas på film / serie.

Vem bryr sig om du gör fel? Vissa saker blir lättare ihågkommen det kan jag medge, men det är inget man bör gå och älta på. Kanske om du råkar antända alla kärnvapnen i ett land. Det kanske inte är världens klokaste drag, men som sagt, det finns gränser. Dessutom har alla sina gränser, därav alla perspektiv och uppfattningar som finns.

Nu skall 'stillblickarn' jag gå och dö en stund.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0