Tarre på toan

Dagen har sprungit förbi idag tack vare sista inluppen för denna kurs. Nu är det endast 4 dagar kvar tills tentamen och det kändes som att kursen började i veckan, samt att programmeringstentamen var någon gång förra vecka. Tiden rinner iväg lika fort som timglaset på fångarna på fortet. Det är ju hemskt. Folk säger att när man har blivit runt 25, blir man 30 när man vaknar dagen därpå. Jag tvivlade till en början, men det känns som att tiden sakta men säkert kommer att springa ifrån ens liv.

Det blev ingen seminarie idag. Fyfan vad skönt. Det var länge sen man fick vara hemma en hel dag, dock hade man studierna med sig hemma ändå. Men det är väl bättre än ingenting? Nu tappade jag bort mig igen, vart var jag? Jo juste! Seminariet blev inställt på grund av SL trafikkaos i och med väderleken. Inte många lärare kunde ta sig till skolan, likaså studenterna. Det är aldrig något som funkar i denna värld. Spårvagnarna i Stockholm har bland annat gått sönder på grund av grus på spåret, eller vad var det jag hörde? Hoppas verkligen att jag hörde fel, kostade fan samhället två miljarder och dem kom upp typ i somras. Vilket jävla skämt. Dela ut pengarna på 9 miljoner invånare istället, så folk överlever lite längre. Vem fan åker spårvagn? Oj, nu spårar det ur igen.

Mitt kära paket, som jag skrev lite abstrakt om i mitt föregående inlägg, kom med nöd och näppe fram. Han som körde hem mitt paket, kom knappt fram på vägarna, han fastnade även någonstans som jag inte lyckades uppfatta riktigt vart det var och var tvungen med hjälp av bärgningsbil dra ut sig själv ur kaoset. Vilken skön lirare. Det är alltid han som lämnar mina paket. Han gör typ allt för mig, säger vi. Haha. I nöd och lust, trots väder. Romantiskt.

Hur som haver, jag känner typ att jag börjar bli sjuk igen. Så där äckligt öm och känner att jag typ vill banka ur mig det. Kan ha berott på att jag har ätit väldigt dåligt idag. Började morgonen med ett kokt ägg. Till lunch blev det ett till kokt ägg, med nudlar. Till middag, typ 10 timmar senare, blev det fried rice. Jag undrar om jag ska lägga mig och sova lite tidigare, och få sova bort detta. Det gjorde jag sist jag mådde såhär och det var inte alls för många dagar sen (man kan nästan räkna timmar), men det gick över. Så, varför inte? Det skadar ju inte. Nu blev det en lång saga för er mina kära vänner, typ godnattsaga. Jag förstår er om ni inte orkar läsa dem två sista styckena, men jag är glad att ni försökte i alla fall. Det värmer om hjärtat.

Kind-mot-kind-puss.