Tarre på toan

Det är helt otroligt hur rykten går; från inget till världsnyhet. Det känns så i alla fall. Vad beror det på? Mår ni dåligt? Skadeglädje är den bästa glädjen? Vågar ni inte stå för det ni tycker? Mår ni så dåligt över hur någon annan är, snacka med personen istället för att gå och sprida rykten och hoppas på att det är sanning. Det är som att spela på lotto; man chansar på någon siffra och hoppas på att det är vinst. Men icke. Bryr man sig inte, så tänker man inte på det och då sprider man inte rykten. Tydligen så bryr ni er oerhört jävla mycket om hur jag mår, hur jag ska må och hur ni mår utav det.

Jag har tydligen ett "ökänt" rykte, som jag själv inte känner till. Detta kom med ljudvågor mellan damtoalettens alla fyra väggar häromveckan. Rykten så som att man ska akta sig från mig och påstå att jag är på alla. Vilket skämt. Tänk er ett dansgolv med massvis med folk, vars du känner hälften av dem. Du dansar med hälften av dem. Du har kul helt enkelt. Givetvis händer det att du dansar med en främling, so what? Suger det? Så dra. Big deal? Nej. Gå vidare. Men det finns de där enstaka pappskallarna som känner något annat i atmosfären tydligen, och känner sig "playad" om man skulle dra vidare. Jaha? Säg det då? Säg vad du känner istället. Orka gå som ett ollonhuvud och tro sig att alla vill ha dig. Man är inte älskad av alla. Smaken är som baken.

Men det är uppenbart att personerna i fråga inte alls känner mig. För jag motbevisade tydligen allt skit dem stoppade i sig på toan, som dem spottade ut för att ge mig skit. Nej, nej, nej. Jag var så mycket bättre än vad ni fick andra att tro. Tack för att ni lämnade dåliga förväntningar av mig, vilket gjorde det tusen gånger lättare för mig att dra ut krokbenet och fälla ryktet, genom att vara mig själv och inte snacka skit. Ni förtjänar en high five i pannbenet.

Och tack ännu en gång för ni gjorde min dag. Haha. Mitt självförtroende blir bara bättre och bättre.