Tarre på toan

Man vet inte om att något är dåligt eller bra, förrän man har varit med om sämre eller bättre. Det kom jag att tänka på efter vår fina föreläsning idag om hur man kan genom massa tecken ge innebörden en mening. Skapligt roligt, dock väldigt mycket på en gång. Men visst skall det kännas lite mer stressigt och komplicerat för att man går på universitetet / högskola? Man tycker ju så i alla fall. Det kan ju inte vara lättare än gymnasiet eller högstadiet. Annars kan man lika gärna få jobb efter gymnasiet.

Nu springer jag iväg i tankarna igen. Det jag ville säga var att jag kände saknaden av den "dåliga" föreläsaren efter att jag hade varit med om en sämre. Helt plötsligt blev denna "dåliga" föreläsaren hur bra som helst, förståelig och underhållande. Samma sak som att man har ätit äckliga bananer i hela sitt liv och få smaka på dem där guldiga bananerna då kan man inte gå tillbaka igen. Varför? Jo, för att man vet bättre. Vet man inte bättre, kan man ju inte begära eller kräva bättre. Därför är många så bortskämda, även jag, att man klagar och gnäller när man ska vara tacksam för det man får.

Haha, om jag ska vara ärlig så har jag helt tappat tråden. Jag vet inte vad jag tänkte skriva. Så går det när man samtidigt konverserar med sina föräldrar under skrivandet. Tänk på det när ni pluggar, ha inte på TV'n eller besök när ni pluggar. Om inte besöket är till någon hjälp.

Aja, jag bjuder på en bild istället. Såhär har man sett ut hela dagen plus min älskade trench coat.