Tarre på toan

Finns det någon typ av Oturs-Gud eller dylikt? Jag måste ha trampat på dennes fot, kört över dennes katt eller flirtat med dennes fru, för jag har aldrig stött på så mycket otur inom loppet av några månader. Det är som att allt ont jag har gjort slår tillbaka, dvs KARMA. Vilket måste betyda att Karma inte finns i och med den ängel jag har varit i hela mitt liv. Vilket problem, va!?

Jag kan väl börja med att be er om ursäkt, åtminstone till er som bryr sig, några av er är det (har jag sett), för en bedrövlig uppdatering. Jag fann mig nämligen en annan dagbok, en av guld för $2. Problemet är (för er) dock att man skriver för hand och det blir ju självklart svårt att läsa om man själv inte är närvarande. Dels för att jag vill testa något nytt, dels i hopp om en bättre handstil ("OK") och dels för att ha något att göra när det inte finns något annat att göra. "Inte finns", det finns alltid.. så länge man vill, orkar och är medveten. Eller som Nick Vujicic skriver på varannan rad i sin bok: "Just have faith in God, he has a plan for you." Kanske inte ordagrant, men liknelsen är som en toffel och den andra toffeln. Börjar i bajsandets stund undra om han inte försöker konvertera alla läsare till Kristendomen. Det kanske bara är jag, det kan vara min mage eller så är det så.

Hur som haver, är vi ute på roadtrip här i Australien - just nu skapligt orörlig då vi har fastnat i en by vid namn Mallacoota på grund av lite komplikationer: bilen dog halvvägs upp mot Sydney från Melbourne. I en och en halv vecka har vi supit, sovit, solat, fiskat, ätit, spelat fotboll, bajsat, promenerat i väntan på en fungerande bil. Sanningens ögonblick är nära känner jag. Sedan beger vi oss mot våran plan igen.

Det ni, alla kan ju inte ha det bra, hela tiden, hela livet. Nu fick ni något att läsa, jag ska bara torka mig så hörs vi tills nästa gång.