Det kunde ha smällt igår
Jag minns för ett år sen, innan jag stack iväg för ett år hur sköna personerna på Carlings i Täby Centrum var; den äldre truppen. Vad saker och ting förändras på bara året, inte bara att Täby Centrum Shopping har tagit en ny form utan även personalen. Det jag såg på Carlings med en vän igår var det värsta. Stöddiga tjejer och en chef som tror sig veta vad humor är står där och trampar ned kunder som om de vore mattor.
Scen 1: Okej, vi stiger in i butiken och min vän blev sugen på att testa en jeansväst, helt okej att testa, javisst. Jag frågar om de hade hans storlek. Han svarar "Ja här, eller nej det var en annan modell" (ful som stryk, inte ens när mina bajskorvar bryts upp är fulare). Då dyker en av personalen upp (hon (inga namn nämda, hon med mörkt hår) med attityd och tror sig vara det bästa som hänt) och påstår att den är stört snygg. Hon får ett sarkastiskt gensvar av min vän "Jo, smaken är som baken". *Baaam* *Dunk* *Krasch* där började matchen! Hon blev tydligen upprörd av det.
Scen 2: Medan polarn' testar glider jag runt och bakom örat hör jag lite osäkert någon ställa frågan "hur gick det?" så jag av reflex vänder mig om och säger "ursäkta?", och med ett snabbt svar får jag: "det var inte till dig, men du får gärna svara på det om du vill." WOOOÖÖÖW, vad hände? Så jag ropar över hela rummet till provrummet och frågar hur det gick. Han svarar "helt ok, 50/50" (alltså ful som trafikolycka). "få' se" säger hon och går dit när jag redan har lämnat tillbaka plagget på sin plats. Hon blir lite mer upprörd och säger "ni får ju visa, så man kan bedömma" och tills svars av polarn' "du får komma snabbare" (misstolk!!). Då blänger hon upp i taket och tänker högt, lite så där medvetet sarkastiskt "'du får komma snabbare'..." Jag börjar tänka för mig själv vad det är för människor som får jobb egentligen.
Scen 3: Innan vi går ut är jag dum nog och ställer en till fråga "eh ursäkta, har ni några collegetröjor, lite kortare varianter" jag tänkte mig lite kortare buffriga nästan oversize secondhand liknande. Hon går runt och börjar lite när min vän får för sig att säga "kolla Stadium", woww det är tydligen inte okej att säga. Tänk er att se Big Bang-smällen i slowmotion. Det var hon i en snabb vändning och hånade med ett "sa du Stadium? hur tänkte du där?" vilket upprepades 2 gånger. Onödigt. Visar på idiotin i henne.
Scen 4: Hon glider vidare och jag avböjer till alla fula långa (längre än morgonrocken) tröjor som hon plockar fram. Till slut lackar hon med att "vad är det för tröja du vill ha då? vilken färg?" och då hoppar deras chef (hundra procent på att det är chefen som står där gammal och rynkig bakom kassan) in och säger "han vill ju ha en tröja som visare hans tuttar" luuugn... vaaa liksom. Jag glider runt där med ett linne som har lite djupare ringning och där min tatuering på bröstet råkar synas, med hoodie och jacka givetvis. Vilket jävla påhopp? Det fanns ingen lust att ens påpeka deras fel. Det fanns ingen lust att slösa tid på deras arrogans. Hade det funnits lust hade det varit värt att köpa deras dyraste plagg och bränna upp den framför de.
Jag tänker vad har hänt? Jag blev rätt tight med den tidigare chefen och personalen bara av hur trevliga och varma personer de är, jag kunde gå in för att hälsa på utan att ens behöva titta på ett enda plagg. Jag hade kunnat köpa ett plagg för hur de är. Men nu vill jag inte ens ha den butiken i min åsyn när jag är i centrumet. Vilka är så där? Hur beter man sig så? Hur blir man ens lärd att vara så? Två pistolskott och det hade gått bra för butiken. Jag tror inte ens kunder våga gå in dit av deras attityd. Folk klär väl sig hur dem vill utan att en personal ska behöva påpeka och tro att dem har koll på vad som är rätt eller fel? Jag har aldrig stött på något liknande. Dock fick jag något att göra och något för er att läsa :D
Scen 1: Okej, vi stiger in i butiken och min vän blev sugen på att testa en jeansväst, helt okej att testa, javisst. Jag frågar om de hade hans storlek. Han svarar "Ja här, eller nej det var en annan modell" (ful som stryk, inte ens när mina bajskorvar bryts upp är fulare). Då dyker en av personalen upp (hon (inga namn nämda, hon med mörkt hår) med attityd och tror sig vara det bästa som hänt) och påstår att den är stört snygg. Hon får ett sarkastiskt gensvar av min vän "Jo, smaken är som baken". *Baaam* *Dunk* *Krasch* där började matchen! Hon blev tydligen upprörd av det.
Scen 2: Medan polarn' testar glider jag runt och bakom örat hör jag lite osäkert någon ställa frågan "hur gick det?" så jag av reflex vänder mig om och säger "ursäkta?", och med ett snabbt svar får jag: "det var inte till dig, men du får gärna svara på det om du vill." WOOOÖÖÖW, vad hände? Så jag ropar över hela rummet till provrummet och frågar hur det gick. Han svarar "helt ok, 50/50" (alltså ful som trafikolycka). "få' se" säger hon och går dit när jag redan har lämnat tillbaka plagget på sin plats. Hon blir lite mer upprörd och säger "ni får ju visa, så man kan bedömma" och tills svars av polarn' "du får komma snabbare" (misstolk!!). Då blänger hon upp i taket och tänker högt, lite så där medvetet sarkastiskt "'du får komma snabbare'..." Jag börjar tänka för mig själv vad det är för människor som får jobb egentligen.
Scen 3: Innan vi går ut är jag dum nog och ställer en till fråga "eh ursäkta, har ni några collegetröjor, lite kortare varianter" jag tänkte mig lite kortare buffriga nästan oversize secondhand liknande. Hon går runt och börjar lite när min vän får för sig att säga "kolla Stadium", woww det är tydligen inte okej att säga. Tänk er att se Big Bang-smällen i slowmotion. Det var hon i en snabb vändning och hånade med ett "sa du Stadium? hur tänkte du där?" vilket upprepades 2 gånger. Onödigt. Visar på idiotin i henne.
Scen 4: Hon glider vidare och jag avböjer till alla fula långa (längre än morgonrocken) tröjor som hon plockar fram. Till slut lackar hon med att "vad är det för tröja du vill ha då? vilken färg?" och då hoppar deras chef (hundra procent på att det är chefen som står där gammal och rynkig bakom kassan) in och säger "han vill ju ha en tröja som visare hans tuttar" luuugn... vaaa liksom. Jag glider runt där med ett linne som har lite djupare ringning och där min tatuering på bröstet råkar synas, med hoodie och jacka givetvis. Vilket jävla påhopp? Det fanns ingen lust att ens påpeka deras fel. Det fanns ingen lust att slösa tid på deras arrogans. Hade det funnits lust hade det varit värt att köpa deras dyraste plagg och bränna upp den framför de.
Jag tänker vad har hänt? Jag blev rätt tight med den tidigare chefen och personalen bara av hur trevliga och varma personer de är, jag kunde gå in för att hälsa på utan att ens behöva titta på ett enda plagg. Jag hade kunnat köpa ett plagg för hur de är. Men nu vill jag inte ens ha den butiken i min åsyn när jag är i centrumet. Vilka är så där? Hur beter man sig så? Hur blir man ens lärd att vara så? Två pistolskott och det hade gått bra för butiken. Jag tror inte ens kunder våga gå in dit av deras attityd. Folk klär väl sig hur dem vill utan att en personal ska behöva påpeka och tro att dem har koll på vad som är rätt eller fel? Jag har aldrig stött på något liknande. Dock fick jag något att göra och något för er att läsa :D
Kommentarer
Trackback
