Ogilla

Blod, smärta och irritation.

Fan vad jag hatar visdomständer. Dumt, man skall inte hata. Hat mot någon eller något gör att dem kommer tillbaks. Som tur är, är denna visdomstand den sista att födas i min käft. Den är inget mer än en påminnelse om en tjej, som är på en hela tiden, irriterar och mensar månadsvis. Dock kan man inte jämföra visdomstanden med en tjej riktigt, då tänder måste växa, medan tjejer inte är påtvingade att klänga på en. Detta gäller givetvis inte alla, det finns enstaka av sådana, men dem finns det får vi inte glömma. Typiskt nog får man bara syn på den/dem som man helst undviker att tala med. Varför är det så?

Det är kanske ett tecken på att jag bör sluta höra av mig till vissa också, man får ändå aldrig respons eller nästan aldrig och det blir bara en jobbig situation då man skriver till någon man tycker om eller bryr sig om och får ignorering tillbaka.

Nu skall det övervägas, är det värt eller inte? På återseende!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0