Tarre på toan

Hoppas alla är mätta och belåtna på julmaten, annars blir ni väl det tills om 2 veckor antar jag. Med min förkrympta magsäck mättas jag på det minimala. Du kan väl säga att jag inte är redo för att äta igen förrän nytt år.

Jag vet inte om ni tittar mycket på television under julen eller vad ni Jesus-födelse-troende människor har för traditioner bakom era fyra+ väggar. Dock bör ju någon, i alla fall en måste ha insett att det är James fucking Bond på TV:n varje julafton. Vad är grejen? Lite snö i filmen ger fan det inte anledning till att det ska sändas varje år vid samma tillfälle. Eller? Är det bara jag? Det kanske endast var jag som inte föll för dessa dåliga actionmoves och -effekter. Minns inte ens att jag har sett en hel James Bond-film. Tror inte ens när Casino Royale med lite finare effekter lockade mig riktigt. Jag kanske lyckades se början och slutet, men i mitten sov jag som en björn hade gått i ide. Ingen annan dålig serie, film eller program stör mig alls, jag zappar förbi det och sen är jag nöjd. Jag vet inte varför, men något stör mig oerhört med denna Double O Seven.

Bortsett från den minuten har min julafton varit cool. Vaknade 1-2 bakfull med sandpapper i halsen och pratar som en kråka på marijuana och haft skön kvalitetstid med familjen och maten. Det skulle inte vara några julklappar i år, men jag kan inte gå med samvetet i behåll utan att köpa något till mor och far efter alla dessa år de har ställt upp för mig. Jag måste ta alla tillfällen i akt att ge tillbaka och idag fick jag det.

Om ni kommer ska ni få eran julkram också, blir ni sena kanske ni får en nyårspuss. HEHEEHEHE

Igår skulle jorden gå under, i övermorgon är det julafton, härnäst då? Snart ligger du där på dödsbädden vithårig och väntar på dina sista andetagen. Det verkar som sådan. Tiden bara rinner iväg. STOPP! Kan vi inte göra så? Bara stoppa tiden och sedan fortsätta leva i en frusen tid utan att behöva tänka framåt? Det funkar inte att bara leva i nuet. Du kan ta en dag i taget, men du tänker fortfarande framåt. Det blir bara så; vad ska jag äta nu? vad ska jag äta sen? jag måste till toaletten. jag är snart där. var ska jag ta vägen sen? köket? vardagsrummet? ut? in?

En liten funderare. Puss.

Oj, inser nu hur slaviskt jag har följt Musikhjälpen denna vecka. Jag kan inte ha missat många timmar. En jävla härlig trio tycker jag att det var; Jason, Gina och Kodjo. Jag som har varit rastlös samt internet- och kanal-lös har Musikhjälpen varit den bästa lösningen. Jag klagar inte. Hade nämligen hittat mitt mobila bredband (som ersättning), så jag har haft datorn på dygnet runt, vaknat och somnat till denna välgörenhet så att säga. Det är ju nästan det bästa som kan hända, att vakna till radio. Känns som en julgrej att lyssna på radio tycker jag. Dock väldigt trist att det är över nu, vad blir min nästa syssla? Fortsätta läsa med en kopp te i handen? Känner mig så himla svensk och åldrad numera. Efter nästan 1 år i Australien, börjar jag hitta JAG:et i mig själv. Den där gamla damen som läser, dricker te och syr in sina byxor, som samtidigt tycker allt mellan himmel och jord är rörande.

Det är mitt nya liv det. Och ni är jätte välkomna att röra om i grytan, jag är superduper öppen för förslag. Ring mig, maila mig, knacka på dörren, vilket som. Jag sitter i min gungstol och inväntar plinget.

Jag har äntligen lärt mig att behärska högertrafiken efter snart ett år på vänstertrafiken. Det tog mig hela 5 dagar. Fantastiskt, inte sant? Ännu bättre att snöstormen är här, man kör som en säl försöker gå över is. Det kan ju nästan inte bli bättre. Tråkigheterna har vänt, kan jag väl säga.

Vad nu? Invänta julen och nyåret. Fest och kalas. Ska ta ett glas vin och sova. Ses.

Jag fick en sådan störd flashback nyss när jag var ute och gick. Jag insåg hur trevliga aussies egentligen är. Var du än går, oavsett vem du är, vad du än gör, hur du än ser ut, så hälsar varenda mänsklig varelse på en. Här i Svealand stirrar dem blint på en, ger en en roundkick med blicken, spottar på en med tankarna och skiter i vilket. Hade man fallit av hjärtinfarkt framför ögonen hade dem förmodligen inte ens märkt det, så känns det. Vilken hemsk tanke, va?

Ville bara få det sagt, hehe. Annars sover jag runt 8 varje dag och vaknar till runt 4 på morgonkvisten. Aldrig sovit så konstigt i halva mitt liv. Så nu sitter jag här, med julröda ögon och försöker hålla mig vaken några timmar till för att så gott jag kan vända på dygnet. Livet är hårt ibland, I-landsproblem.

Hej, nu är man tillbaka i det fina vinter Svealand. Det känns oerhört skönt att få sitta på en och samma toalett varje dag igen, ligga i en och samma säng, smeka en och samma kunde med bakhuvudet samt att rota ihjäl kylskåpet utan att behöva planera måltiden efter och, och, och.. bäst av allt garderoben min. Jag skulle kunna bo där.

Tro det eller ej men jag tycker om vintern, speciellt när den är vit och lyses upp av snön. Man får klä sig extra varmt och verka mysig, även om man kanske råkar vara benig. Att man som en koala sover 20 timmar om dagen känns liksom rätt under mörka vintertider. Inga bekymmer och inga klagomål.

Det enda problemet jag har nu är att jag är så rastlös och uttråkad här. Jag gäspar oavbrutet. Saker och ting verkar så annorlunda idag i jämförelse med 10 månader sedan. Jag vet inte om det är åldern, att gubben har kommit fram och det enda jag ska göra är att dricka whisky med en cigarr mellan mungiporna och ha allmänt tråkigt dag in och dag ut. Eller så kanske jag behöver finna mig nya intressen, kanske samla på dammråttor, fåglar, hajar, strumpor, tånaglar, eller vad vet jag, börja spela piano eller flöjt, curling kanske. Som sagt, jag har ingen aning. Det kan ju inte bero på jetlag'en tredje dagen efter hemkomst. Eller? Jag körde trots allt på vänstra sidan av trafiken, så det kan mycket möjligt vara det.

Äsch, snart nytt år, jag tar och går i ide så länge. Ring mig, kanske. ('Call me, maybe')