Tarre på toan

Daa-ang! Me so tired. Har sovit typ noll timmar inatt och haft massa fuffens för mig ute med bilen. Sista dagen. Sorgligt. Den har har varit mitt hus, min cykel, min fru, mitt liv och min bil i 3 år nu. Vad ska jag ta mig till utan den nu? Kommunalt? Ta-ha, vilket skämt?! Men det är sant, jag kommer bli anorexiabarn. För mycket promenader är inte hälsosamt för min kropp. Man kommer över det till slut va? Som ett förhållande, förr eller senare måste du gå vidare. Och nu är det min tur att göra det. BUhuhuhuhu!

Aja, fett ont i nacken. Måste börja lära mig använda halsduk i dessa kylor. Får ju typ nackspärr av att gå vårklädd hela dagarna. Man får skylla sig själv litegrann, eller jävligt mycket. Vi hörs sen, nu blev det brådis. Puss.

Med knappa veckan kvar sitter jag och sover på soffan (se bild). Jag vaknade alldeles nyss. Natten var ung alldeles för länge. Livsfarligt! Det värsta av allt är att man vaknar så satans tidigt. Men det var det värt. Kalas och fest i en och samma smäll. Jag kom hem 3 i eftermiddags och gissa vad jag har haft för mig sedan dess? Jo, en dusch, några gifflar, cola, städat, städat, städat, rensat, rensat och rensat. Rensade kläder för nästan 15 kilo. Förstår ni då att jag är trött som en satana perkele? Annars har ni ingen sympati för en stackars pojk som på bild visas.

Hur som haver, hahahahahahahahahahaha. Jag kan inte sluta skratta åt denna bild min syster fick av mig. Förstår ni att jag sitter och sover sådär? Det är helt jävla stört. Glasögonen får bilden dock att se ut som att jag är vaken, men min avslappnade hals, nacke, mun och allt det där avslöjar ju rätt mycket om att jag är i sömngång. Helt oförståeligt, jag som trodde jag var vaken hela tiden. Men såg inte ens att syrran kom in för att fota en bild. Hemskt. 

Det är banne mig helt OK att ha en nedräkning nu när man är veckan ifrån att vara borta från sitt riktiga liv och sin familj i flera månader, om inte år. Nu är det natten/morgonen till torsdagen den 26e januari. Exakt 8 dagar ifrån att sitta på flyget till andra sidan jordklotet. Inte för att jag aldrig har varit på den sidan av Tellus tidigare, men nu förblir jag där ett jordsnurr är det beräknat. Vi får se hur det urartar sig. Sjukt spännande och pirrigt. Jag har inte ens börjat tänka på vad som ska packas ned. Någon som har några tips på ett eller annat som bör tänkas på innan man drar iväg på en sådan här resa? Det enda jag tänker på är kläder, kläder och kläder. Vilka jackor (JAG ÄLSKAR JACKOR)? Brallor (behövs det ens)? Tröja? Etc.. Jag får inte ens med mig en tiondel av mina kläder. I min hjärna är det helt oförståeligt hur jag ska överleva. Kläder är min hobby. Det är som att ni lyssnar på musik, medan jag står med ficklampan in i garderoben och klappar mina plagg. Ungefär så. Eller kanske inte. Men något dylikt. Aja, vi säger godnatt nu.

Jag började 2012 i Vietnam. Nu kommer jag börja drakens år i Australien (3e feb). Värst vad det händer saker i mitt liv just nu. Det är förbaskat roligt och jag är oerhört glad över det. Jag har mina päron att tacka och det ska jag visa de. Nu ska det vara en jädra massa glada dagar och inga sura karameller här inte. Jag ville bara önska er ett gott nytt kinesiskt nyår och mängder av glädje med pussar och kramar. Från mig får ni åka hit och hämta, men annars har ni ju era nära och kära. Det hoppas jag i alla fall, annars finns jag här med öppna armar och en varm famn. Puss.

Tjuvkikade lite på gamla bilder. Denna bilden fick mig att tänka tillbaka på värmen jag fick uppleva i Vietnam för en vecka sedan. Det har redan gått en vecka. Tiden går för fort. Hoppas inte livet i Australien går lika fort bara. Men jag vill att denna vecka och kommande går satans fort så jag kan börja bära på shorts igen. Dör. Tål inte kylan. Det är tur att man har en eskimåjacka som håller i kylan även om man går naken under.

För övrigt har jag ätit typ 5 gånger idag i brist på något att göra. Jag som i vanliga fall äter 3 gånger om dagen, om ens det. Sedan har jag druckit nästan 2 liter mjölk, som om jag skulle ha tränat något. Men icke, lite armhävningar blev det nyss i alla fall. Bra jobbat. Riktigt stolt. Aja, godnatt. Om en stund i alla fall.

Det har gått alldeles för lång tid sedan jag tränade sist. Jag känner mig klen som en vandrande pinne. Skulle någon lägga något på mig, så välter jag. Vad ska jag göra, orkar inte ta mig till gymmet längre, känns alldeles för långt bort även om det tar 2 min med bilen. Men bilen står inte heller utanför dörren, jag får gå igenom hela parkeringen innan jag kommer fram. Jobbigt! I-landsproblem-killen. Och jag vägrar att springa eller gå dit! Tar minst kvarten att ta sig fram i denna kyla. Cykla är bara att glömma. Dessutom drar jag snart till Australien och då känns det sjukt ovärt att ta upp gymmet när man ändå drar när man väl har börjat komma igång. Jag får väl köra kroppsvikt tills vidare, kanske det hjälper mig på traven tills jag har hemmastadgat mig därborta.

Idag fick jag göra ett litet jobb som fotograf. Inte så värst mycket kreativitet från min sida, väldigt spontant fick jag bestämma mig på 20 min. Det blev endast porträttbilder, eller några gruppfoton men inte många. Det var något nytt i vardagen må jag säga. Dock är jag allt annat än duktig gällande systemkameror, vet varken ut eller in när det kommer till inställningar och kör därför alltid på auto. Låt kameran jobba, medan du rullar in pengarna ;D. Okej, så var det inte riktigt, jag lät kameran jobba, men inte ett öre rullades in. Kul var det i alla fall. Många trevliga prickar som fick vara mina modeller, ca 50 pers. Wiheo! Klapp på axeln. Godnatt mina vänner och mina stalkers som sitter i Täby Centrum och lusläser min blogg via Ipaden ;D.

Hej och hå. Nu är jag tillbaka, men på tå. För det är så jävla kallt så man trippar fram som man gör i simhallarna. Resan blev galet lyckad, sjukt nöjd, mindre nöjd med att vara tillbaka dock. Jag har en sådan satans jetlag att jag inte kunde sova längre än till 5 imorse, trots att jag var så trött att jag somnade framför ett youtubeklipp sittandes att jag föll i golvet.

Hur som haver, jag hade det alldeles för bra i Vietnam. Sverige känns redan dött som fåglarna jag åt. Jävligt gott för övrigt. Fast snart drar jag iväg igen och lämnar detta kalla land bakom mig ett tag. Puss.