Tarre på toan

Det är som att den alltid har varit utan mat.
Den känner inte att den behöver någon mat.
Den har lärt sig olika läten, men det säger ingeting ändå.
Det är som att den bara finns där för att...
Den vet inte varför den existerar, men den gör det.
Den har nått sin gräns, och behöver inte veta mera.
Den börjar reagera konstigt på sin näring,
som om näring aldrig har existerats i dens värld.
Den verkar inte alls vilja ha den näring den får,
för det har varit ett tag sen den fick det den ville.
Den har förmodligen gett upp.

Min mage är knas! Jag är trött på mat! Det gör en lat och allt kommer gå i kras.

Eller så spelar den bara teater som alla människor gör.