Tarre på toan

Däggdjur skäms inte. Den tidigare ägaren av lägenheten vi köpte har självklart fått brev skickat till gamla adressen (dvs där vi bor nu). Och vi är så jävla snälla att vi kollar med personen hur den vill att vi ska göra, vidarebefordra det till dennes nya adress eller vad? Istället för att bränna upp det och skapa en varm brasa av det i dessa kalla tider. Vilket är väl logiskt? Men det är ett alternativ.

Problemet ligger i att människor är så jääävla snåla i detta jävla fucking fuck land. Skoja. Jo, väldigt snåla! Att de väntar med att dyka upp när de har vägarna förbi, istället för att låta oss skicka posten (för först sa denne att vi skulle få ett färdigt frankerat brev där vi kan stoppa in all dennes post och skicka det om vi skulle få några). Men inte fan har det skett. Det är ett så Zlatans stort land med mycket snack och ett förbaskat liten verkstad.

De kan inte heller sätta en exakt tid så man kanske kan planera in annat att göra än att sitta och vänta (detta för att vi är så JÄÄÄVLA SNÄLLA). Det finns ingen skam i dessa djur. Behöver koppel på alla. Man vågar dessutom inte lägga in ett bajsbesök i schemat.

Sedan stötte far på personen i källaren nyligen, och sade sig skulle dyka upp snart i lägenheten för att hämta posten. Nu har det gått 2 hela timmar utan en skymt. Vad gör man i en källare i 2 timmar om inte inbrott genom att gräva hål i taken? Då behövs det nog några timmar till.

På tal som snålhet, de lämnade lägenheten med fula och ihåliga väggar. Deras ursäkt var att skåpen inte kunde dras ut utan att det skulle bli så fult. Men fan lite planering isf? Dra ut de tidigare och täpp igen det eller måla om, vad fasiken som helst. Spackla? Så vi var tvungen att klaga eetc etc (slösa allas tid), sedan erbjuder de att betala det som det kommer att kosta att förfina igen. Vad tror ni sker? Jo, de hör inte av sig igen. Om jag ändå hade tagit lumpen och snott med mig några minor hem.

Goddag <3

Har ni sett detta morgonprogram tidigare? Ibland är det väldigt djupt och intressant, ibland inte alls. Som alla andra program och serier. Jag hann aldrig uppfatta vad temat var denna vecka, men just vid tillfället jag satte på TV:n handlade det om just självmordsbenägna tonåringar. En av just gästerna hade en dotter som begick självmord för att hon mådde dåligt och hade förlorat livslusten.

Gästen fick på fråga vad hon gjorde när hon fick reda på att hennes dotter mådde dåligt? Dottern var väldigt glad, positiv och social som varenda människa beskriver en som begått självmord. Tydligen inte tillräckligt glad eller positiv. Mamman började märka av att dottern mer och mer började stänga in sig på rummet. Hon tyckte nästan det var positivt, för att hon alltid var så aktiv och skulle kunna behöva ta det lite lugnt ibland, samt att det var en väldigt typiskt tonårsgest att springa in till rummet så fort man kom hem. Till slut fick dottern mod att berätta att hon hade försökt hänga sig på sitt rum. Gissa vad morsan gör då? Jo, hon skickar henne till "vård", vilket med andra ord är ett psykhem. Hur fan kan man må bättre av att bo med andra som vill begå självmord? Inte den minsta klokare kan man fan bli där. Dessa läkare som har en utbildning men ingen jävla hjärna ger ju såklart bara en massa mediciner mot depression och allt som en självmordsbenägen person har i tankarna. Ja, superbra. Vem vill leva halva sitt liv på medicin?

Och vilken förbaskad bra mamma, som inte ens kan sjukskriva sig från sitt läkarjobb för att vara med sin dotter på heltid istället och hjälpa henne hemifrån. Kanske visa lite kärlek, lite umgänge, prata med henne eller vad fan som helst. Ja, juste. Hon var ju bara en läkare med en utbildning.

Det värsta av det värsta var nog att hon inte ens verkade rörd när hon satt och prata om sin dotter. Fy skäms. Hon ville väl bara sälja sin bok som hon hade skrivit. Idioti.

Aaahh! Så trött nu. Väcktes imorse av tzz tzz från mobilen. Trodde det var i drömmen, men det pågick för länge för att min hjärna skulle gå på det. Inte för att jag blev väckt tidigt, men jag sov som tåget, för varje tuff tuff så vakna jag och för varje icke tuff tuff sov jag. Det kändes som jag vaknade varannan minut av att en iskall vindpust smekte min kala axel.

Dels det kan vara anledningen till min trötthet, dels kan det även bero på att jag har hjälpt till med en flytt från morgon till kväll och knappt ätit. Utsvulten och törstig. Har dock fått i mig lite nu, lite energi över att skriva detta onödiga inlägg för 5 trogna läsare. Det händer inte ofta att man får flytta två gånger på en och en halv månad. Kanske inte är något man bör göra för ofta, det är jobbigt, dammigt, tråkigt, rörigt och tungt. Har inte heller hunnit bajsa idag trots att jag hade tredje världskriget i min mage vid lunch. Det är bara att knipa igen och njuta.

Vad är det som försiggår i detta Sverigeland? Vädret skiftar mer än tjejer byter killar. Ena stunden är vädret som valpen, det skiner, det blomstrar, det är torrt och glatt och andra stunden är det kyligt om inte iskallt, blåsigt och tråkiga tanter blir det av vädret. Jag som tyckte om Sverige för att vi hade snö, nu vet jag inte vad jag tycker om snöandet längre. Det ger anledning att glida runt med en resväska med minst en jacka för varje årstid, ifall det skulle bli varmt eller kallt.., eller en hundkoja om det skulle bli storm. Tak som tak. Plus en tjockis som tar emot vindarna.

Jag ser framemot min födelsedag. Inte för att jag någonsin har haft ett kalas eller för att jag älskar födelsedagar, utan för att det är så satans överskattat. Däremot har snön förmodligen, eller förhoppningsvis smält bort (i alla fall det mesta, alla år som jag har fyllt närmare döden). Vi kan väl åtminstone hålla tummarna på det. Godnatt vädret, jag hoppas du vaknar upp på rätt sida imorgon. Jag vill se träden blomstra så mycket att jag väcks av vackra grenar som spräcker mitt fönster av näringen och värmen från solen.

Det är kul när man bilar förbi busshållplatser med en massa tjejer. Det blir nästan som ett skyltfönster med en massa poserande dockor. Alla står där med mobilen i handen och oftast med benen i kors (en perfekt Instagrambild där tjejer), och är alltid redo att bli fotad. Så känns det. Underhållande! Undra hur tjejerna stod förr, men inte minns jag att alla stod med benen i kors som om kisset är en vindpust ifrån att fara ur innan alla dessa sociala super livsinflytande medier dök upp.

Fan hörni! Jag har blivit stört smal. Det syns när jag står och borstar tänderna om morgonarna. Revbenen är snyggare än någonsin. Dock vägar jag 58, som jag gjorde innan min semester och så här smal var jag inte. Jag ligger på samma vikt som jag gjorde förut, dock med inåt mage. Jag förstår inte var allt har hamnat och varför kan inte mina ben gå ned i vikt istället? Det hade varit något, en lite mer proportionerlig kropp möjligtvis. Godmorgon

Det var andra avsnittet av Robin Hood. Jag skäms lite att jag tittar på det nu med tanke på att fightingscenerna är i klass med David Hasselhoff i Knight Rider. Jag skapar nog bättre scener om jag fick chansen att attackera någon på gatan oprovocerat. Nu är jag hungrig, synd att jag inte har en stege utanför mitt fönster så jag kan klättra ned utan att någon märker det. För min satans dörr är som fastlimmad med ramen på grund av tidigare målarfärg och att översta piggen som håller dörren upp är sne. Det låter som att jag försöker göra inbrott, ibland. Med lite tur kan jag klara mig ohörd, men det är endast tur som inte är värd att riskera.

Oj oj! Nu har det dykt upp en ny serie, eller det har pågått ett tag. Arrow heter den. En hjältefilm, precis som Smallville (du kan kalla det för den moderna Superman). Hur som helst, Arrow har precis samma uppbyggnad; det enda som egentligen skiljer serierna åt är väl att den ena är rikare än skogen är rik på löv.

Laddade ned serien igår och avslutade precis första avsnittet. Det är alltid lika kul att följa serier med vackra tjejer. Jag har egentligen aldrig gillat superhjälte filmer eller serier, men av något konstigt slag har jag alltid varit fast vid framför allt Smallville. Den klassiska Superman filmen/serierna avskydde jag. Fantomen, Batman, Power Puff Pinglorna och ja vad alla nu heter. Kan inte ens namnen på dem för att jag aldrig har brytt mig eller tyckt om. Däremot kan Arrow vara något för mig - en lite verkligare overklighet av Smallville. Vi får väl se hur det urartar sig. Kanske jag slutar se efter andra avsnittet, kanske jag ser hela säsongen och fortsätter på nästa. Vi håller tummarna för att jag kommer att vara sysselsatt.

Check it out: CLICK HERE

Sedan jag börja äta filmjölk med fullkornsflingor och russin har min mage haft för sig att bilda en jävla massa gaser. Pang, bom, krasch. Det är inga ljudlösa luftpartiklar som far ur stjärten. Jag har inga problem med det, ett litet jordskalv är inte lika farligt som en jordbävning. Däremot ersätter jag gammal gas med ny gas, kan behövas ibland då en rutten prutt kan väl inte osa gott?

Vad tror ni? Kan en och samma avgas lukta skit med tiden? Vem vet, bara mina kallsipper kan berätta.

Det är en dam som kommer in i lägenheten och stänger igen dörren efter sig.

Damen: "Måste du låsa dörren här?"
Mamma: "Va?"
Damen: "Måste du låsa dörren när du går ut?"
Mamma: "Va?"
Damen: "Måste du låsa dörren på egen hand?"
Mamma: "Vadå?"
Damen öppnar dörren en gång till och kollar om det är låst, och stänger igen dörren.
Damen: "Alltså låser sig dörren automatiskt?"
Mamma: "Nej!"
Damen: "Jaha, okej!"

Det slog mig en tanke nu när jag fick syn på den tredje pensionären idag med hund på promenad. Visst vore det väl trevligt med en hund när man är gammal och slö, vars vänner har gått bort eller är slöare. En stor ensamhet kan jag tänka mig. Vad som egentligen slog mig och fick mig att börja skriva detta inlägg var att hundarna både går och ser slöare ut än sin matte/husse. Då är min fråga, sökte de upp dessa slöa hundar innan de bestämde sig för att köpa en eller råkar det vara något sammanträffande, eller har hunden blivit slö av att se sin husse/matte att dem blivit likadana? Det var nog bland den konstigaste känslan jag har haft av att titta in i några ögon. Det var som att den försökte förmedla något som jag inte kunde läsa av. Jag kan bilda den hemska fantasin att sitta fast i koppel, släpas på kalla långsamma promenader och strikt följa allt en "större"/äldre person beordrar.