Speghetti och köttfärssås

Det är nu man känner hur bortskämdheten är en plåga, då mat är en av vardagsrutinerna. Kan man tänka sig att få samma mat varje dag, frukost, lunch och middag? Nej, exakt. Variationen av rätter är enorm, men problemet är alla långsamma kolhydraterna.

Mina föräldrar är inte alls svenska av sig, så det blir oftast ris eller nudlar, och pasta är det enda jag orkar fixa, så det är nudlar, pasta (makaroner) eller ris, varje dag samma visa. Samma jävla basmat. Det resulterar ju i att jag antingen äter skitlite och slänger resten (fan känner mig så dålig mot alla som inte har mat) eller att jag helt enkelt hoppar över maten och dricker mig mätt istället. Det är hemskt, jag vet.

Idag blev det spaghetti och köttfärssås, som verkligen förgyllat min dag. Mamma frågade mig vad jag ville ha. Jag sa: Så länge det inte innehåller ris eller nudlar, så spelar det ingen roll. Då fick jag min fina spaghetti och köttfärssås och det visar bara på hur mycket det egentligen betyder för mig att ha maträtten i mitt liv.

På sistone har jag gått och styrt upp annat typ vaarje middag, ätit baguette med makrill typ, tacos med mera. Allt som skiljer sig från basmaten så blir man nöjd, iaf jag. Vårrullar är riktigt gott också. Vad som förutom asiatiskt tack.

Ja, som ni ser. Min bortskämdhet kom fram ändå, fast jag mådde dåligt av att tänka på hur mycket folk som inte får mat överhuvudtaget. Det är mycket tankar som rullar.

Ja, jag sitter och äter spaghetti och köttfärssås nu. Tänk er, att vara hungrig, så har man ingen möjlighet att äta nu. :( Så sorgligt. Krama om dem där..

Nu vet jag inte riktigt om jag varit förståelig eller inte, men hoppas jag kommit fram med min poäng.

Kind-mot-kind-kel med dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0