Tarre på toan

Du gör mig glad. Du höjer mitt humör. Du ger mig hopp. Tyvärr kommer du bara periodvis. Ändå på något sätt finns du inuti mig, men det är på utsidan jag vill ha dig. Det är din närhet jag vill känna. Även om din distans till mig är för långt bort när du väl dyker upp, känns din frånvaro ändå som en tajt kram. Den känslan tröttnar jag aldrig på, men hur ska jag göra det när det händer så sällan. Du finns inom mig, du finns hos henne, du finns hos honom, du finns överallt. Men det är mig du ska rikta det, det är jag som förtjänar det. Jag vet att du dyker upp varje dag, men det når inte riktigt fram alla gånger.

Nej, nu har jag väntat för länge, och jag har inte sett till dig på åratal känns det som. Det sårar, men jag har kommit på lösningen. Det får bli att jag kommer till dig istället, värmen. VÄRMEN! Vi ses snart, i Malaysia.

Kanske en annan slags värme dyker upp snart, hoppas jag i alla fall. Men det kan jag inte styra.

Hihi, jag är så romantisk.

Pussa på mig, jag behöver det.