Tarre på toan

Imorgon smäller det, eller idag faktiskt. Om någon timme, om någon sovtimme då. Någon sovtimme känns som någon timme, men motsvarar 12 timmar för att man verkligen skall känna att man har sovit ut. I alla fall jag. Det finns ju människor till allt och för alla finns det någon. Det är förjävligt vad rättvist det kan vara.

Snart så smäller det så att hårbotten ruttnar och ser ut som brända russin. Fint. Det kommer bli förträffligt kul. Jag längtar förbaskat mycket för att jag kommer ännu en gång göra det jag alltid har gjort; emot vad majoriteten tycker.

Fult, fint, jag bryr mig inte. Jag gör det inte för någon där ute förutom mig själv. Det är jag som tar varje dag som det kommer, inte ni. Så ni ska inte må dåligt över något, jag ska göra det om någon. Vilket inte kommer att hända. Oroa er inte. Aja, nu ska jag inte drömma, verkligheten är här om knappt ett halvt dygn. Nästa.

Ja, hejsan! Jag glömde hälsa. Hur mår ni? Är det fint? Kan det inte bli bättre? Hur var det? Har ni lov? Mår ni dåligt? Är det kaos? Känns ditt liv åt helvete i jämförelse med mitt? Det är fan bästa tänket; ta varje dag som den är eller som om det vore din sista dag. Håller ni inte med? Bästa mottot efter Karma is a bitch. Synd dock att vi människan har hittat på ordet Karma för att man vill tro att det finns. Den heter säkert Tarre egentligen. Aja, ta varje dag som den kommer, där var vi. Exakt, varför njuter vi inte av varandra istället för att undvika varandra? Vi är ju vänner, inte sant? Vad skadar lite mys och skratt? Vem fan bryr sig? Ingen. Gör det bara. Njut av varandra, var med varandra. Var inte rädd.