Tarre på toan

Det är knäppt hur det har kunnat bli så kallt så snabbt. Det är ju trots allt bara förnamnet till hösten, då skall man kunna leva på en inte allt för tjock jacka eller en tjock stickad tröja. Ja, eller hur!? Kanske i solen, men aldrig i skuggan (minus grader). Jag är det enda levande beviset kvar, som överlevde skuggans överfall tack vare min tjocka rock. Ni kan fråga alla andra om ni vill, eller juste, dem överlevde inte.

I väntan på bussen plockade jag fram handskarna och myste ned mig själv i rockens krage. Det påminde mig om den tråkiga och snöfria delen av vintern vi har varje dag. Tråkigt, dystert och kallt. Det är okej med kyla, om man ser snön glänsa från mark, träd och bilar. Dock inte okej om isen är det enda man ser, när man vet att isen väntar på att man skall ligga rakryggad på den inom en snar framtid.

Ge mig vinter med snö i år, annars kan ni gå och brinna upp!