Tarre på toan

Imorse var jag skapligt slö. Jag skulle sortera korgar, men jag gjorde det i min snigeltakt, för inget annat fanns som alternativ i just den stunden, i den världen, i min hjärna etc. Då kommer det in en kvinna med en midja/röv (som jag inte kunde se skillnad på vart övergången var) som var minst 3 meter i radie. Det var som en sevärdhet, fast åt andra hållet. Jag brydde mig inte så mycket mer om det, förutom när hon skulle få tag i en korg, lyckades hon låta en annan glida iväg. Av ren reflex vänder hon sig om (typiskt nog) på alla korgar som jag precis har sorterat, även om hon inte stod i närheten kom hon åt det. Hälften välter, hälften sprider sig som om dem vore magneter med plus sidan mot varandra. Katastrof.

Det värsta av allt var nog att hon bara stirrade på mig, sen gick hon därifrån. Snacka om "Jag-jävlas-med-dig-din-lilla-kines-jävel"-känsla. Då blev jag lite smått frustrerad i min trötthet och lade märke till att hennes midja/röv faktiskt var så stor. Haha. Jag dör.

Jag kommer aldrig glömma den blicken. Mardröm i natt.