Mae West once said: "I speak two languages, Body and English."

Det är så jävla kul när man träffar på någon som oväntat talar sitt modersmål. Som i söndags på jobbet för min del. Grejen var att jag hade fått stå vid självscanningen helt ensam ett tag. Började tröttna jävligt hårt på få stå där och göra det där jobbet helt själv. Men som tur var dök det upp ett svenskt par, hur snälla och underhållande som helst. Blahblah.. En kvart senare, innan de skall dra får de för sig att fråga vart jag är ifrån. Jag svarar givetvis Vietnam. Då säger hon: "Biet noi tieng viet ha?" och jag svarar helt automatiskt med ett ja. Jag uppfattade inte riktigt att hon talade vietnamesiska, för jag tog förgivet att hon skulle tala svenska och dessutom förstod jag ju vad hon sa, så för mig var det som att tala svenska ändå. Haha, det var hur gulligt som helst. De hade tydligen bott i Vietnam i 8 år och nyligen kommit hem igen, för typ ett år sen eller något. De slog mig med hästlängder när det gäller vietnamesiskan, så jävla coolt. Snacka om bli helt chockad eller vadå? Det är inte varje dag man stöter på någon utlänning (då menar jag alla som inte är vietnameser) som talar sitt modersmål (för min del vietnamesiska). Hur coolt som helst.

Jag kan inte tänka mig att svenskar förstår detta på samma sätt, i och med att alla talar svenska och det möter man på varje dag. Dock är frågan hur ni skulle känna er om ni stack utomlands och får syn på en vietnames tala svenska. Skulle det bli en chock? Kanske.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0