Tarre på toan

Denna förbaskade jävla smuts till förkylning gör mig snart helt tokig. Ena stunden mår man som den nyslipade diamanten, andra stunden känner man sig lika förvirrad och snurrig som dimman. Varje dag känns det som att jag tar alvedon, som om det vore läkerol. Det känns mer som en rutin än obligatoriskt. Immunförsvaret tror väl att jag har hittat något bättre och har väl gett upp nu. Det minsta lilla och jag simmar i mitt Niagara fall till snor. Jag kommer aldrig komma in i träningen. Hur ska jag bära mig åt? Jag blir bara smalare och smalare, och konditionen är värre än en rökares. Jag började till och med att ta bilen till skolan idag.

Det blir nog att leva Deluxe denna vecka och börja träna så fort viruset har flytt. Förhoppningsvis.