Tarre på toan

Hur kan man vara så falsk? Jag förstår inte det, eller jo jag förstår. Ju äldre man blir, ju bättre är man på att vara falsk. Men nej, inte okej. Det var ingen nyhet att personen i fråga är falsk, no doubt, men idag kunde jag inte irritera mig mer över att se det så tydligt i vitögat. Jag kan inte sluta sitta och le åt själva grejen, att jag ser det framför mig gör allt så komiskt. Vuxen, har familj och så beter man sig som dagens fjortisar som sitter och nöter sin touchmobil på bussen och snackar skit om sina bästa vänner med sina andra bästa vänner. Det är fan tragedin i Romeo och Julia. Det passar bra att framhäva det man själv har och när andra lyssnar, men när andra ska tala finns det inte den minsta närvaro där.

Hahaha. Jag ser det framför mig som om det vore en videoinspelning. Fan vad hemskt. Sjukt sorgligt. Jag vill tycka synd, men det finns inte i min ordbok gällande detta. Har man skapat det själv, får man ta och lida för det också. Jag vet att jag är så tvetydig så det finns inte, men risken finns att personen läser och då hade jag hellre velat ta det face to face med denna person. Än att beskriva det ord för ord för er, som jag egentligen hade velat.

Aja, ta hand om er.