Tarre på toan

Det blev en busstur hem från skolan idag också. Man blir rätt utmattad av detta fina väder, det triggar mig till att somna. Dock klarar jag mig rätt bra ändå, men det hjälper inte så mycket av att se en dam springa fram och tillbaka på bussen, och ha en tvåvägskommunikation med sig själv. Jag kan ju inte förmå mig att titta bort liksom. För det var ett väldigt störande moment, men till slut blev jag så road att jag somnade.

Efteråt när jag har klivit av på min hållplats, är det två sura kärringar som klär sig i vinterkläder och uttalar det fina vädret som vidrigt. Hur kan man ha mage att säga något sådant? Jag ville bara klappa båda på pannbenet. Det bästa var ju när dem skulle gå "skilda" vägar, sa de hej då till varandra, med slutade med att de hamnade båda på samma gång ändå. Väldigt lustigt.

Det värsta av allt är att jag hamnade i samma hiss som en av kärringarna och då kom jag in i en tunnel av alla minnen (ett) jag haft av denna kärring. Jag tyckte jag kände igen henne, men jag kunde inte sätta foten på hur/när/vart. Men när jag väl såg att hon tryckte på femman (våningen ovanför mig), kom det en rusning igenom hela min kropp och den delen av minnet hamnade i spinn. Det var ju för fasiken hon surtanten som kom ned och skällde ut mig för att vi borrade mitt på dagen (vilket är tillåtet). Allt hat bara rann över mig som ett vattenfall. Jag får gåshud.