So sad!
Jag är så jävla ledsen mina vänner. Det är så ledsamt. Aldrig mått såhär dåligt, någonsin.. gällande jobb. Det är inte jobbet, det är kollegan. Tro mig eller ej, men detta är ett skit jobb som jag av någon konstig anledning ser fram emot att åka till varje dag. Tills jag kommer ikapp mitt egna hjärnceller och kommer i underfund med att det är en fågelskrämmare där som man mer än gärna vill vara minst ett ljusår ifrån.
Nu tänker ni: fan vad elak! egoistiskt! korv med mos! köttpannkaka! Men i själva verket är ni precis som jag. Jag vet att ni också någon gång - typ varje dag - har någon i ert lag, på ert jobb eller i klassen som ni djupt vill hugga en trubbig sked i halsen på för att döda era missnöje med denna person. Inte sant?
Nu måste jag avrunda min lunchrast och hata igen. Kyss min bak.
