Tarre på toan

Vet ni vad? Jag kan inte sluta tänka på detta, det händer att jag drömmer om det också. Nästan varje morgon sedan jag flyttade har jag tänkt på var min plånbok och min IPod tog vägen. De är helt spårlösa. Jag minns mycket väl att jag använde min IPod när jag åkte in till stan någon vacker dag efter flytten, men den syns inte till längre, någonstans! Jag minns också att jag tog ut den ur min jackficka och lade den på fönsterkarmen. Det är vad jag tror jag minns i varje fall. Det är kanske mina drömmar som har fått mig att tro något sådant. Men något måste jag väl minnas rätt? Likaså gäller min käraste av dem käraste plånböckerna. Den är också väck! Hur är det ens möjligt? Jag minns så väl att dagen innan jag flyttade bytte jag ut min plånbok mot min plånbok jag har runt halsen, för jag var på kalas och kände att jag skulle ha mer koll på mina värdesaker om den hängde runt nacken än låg i fickan, och placerade den tömda plånboken i min finaste skinnjacka. Puts väck, sa den också.

Jag drömde häromdagen att jag hittade de i en Elgiganten påse och var helt överlycklig, men vaknar och inser att allt var fantasi när jag öppnar samma påse som jag såg i drömmen för att hitta min oro igen. Ibland önskar man att man vore Clark Kent för någon minut, inte sant?

Aja, jag fyller år snart. Så ni vet vad jag behöver i alla fall. Puss