Tarre på toan

Idag var jag och syster iväg för att köpa henne en fåtölj på IKEA i Barkarby. Jag fick agera förare denna gång, vilket jag egentligen inte har så mycket emot bortsett ifrån att jag har kört alldeles för mycket i mitt liv redan. Att vara passagerare råkar vara lite skönare ibland. Hur som haver, det var roligt att köra i snön. Halka lite och gasa extra på kurvorna så att man sladdar. Så länge det inte blir en olycka är det helt okej. Men på hemvägen kör jag nästan ihjäl en tjej, som inte ens tittar åt mitt håll när jag kommer i hyfsat hög fart i rondellen från hennes vänster. Inte ens den minsta blick åt mitt håll. Hur jävla störd är hon? Hon kör rakt ut när jag kommer där två meter ifrån hennes infart till rondellen och jag får göra det jag älskar mest: att tuta på folk som gör fel. Jag vet inte om jag kan säga att jag älskar det men jag gillar det ofantligt mycket att jag gärna håller in tutan kanske 5 sekunder extra bara för att dem ska få några extra hjärtklappningar och få dåligt samvete. Skadeglädjen är den bästa glädjen, säger man.

Det jag inte förstår är att det alltid är tjejer jag stöter på. Vad tror de att de sysslar med i trafiken egentligen? Tror de kör lastbilar eller något. Inte bara det. det är alltid de värsta korsningarna som dessa tjejer sticker fram nosen i hopp om att överleva. Ska jag vara helt ärlig, om jag hade haft tid, ork, pengar och mycket mindre samvete så hade jag mer än gärna gasat istället för att tvärnita och tuta. Ibland förtjänar de det. Är man dum får kroppen lida. Men tyvärr, så skoj får man inte ha.