Tarre på toan

Ho ho ho, julen är över, det nya året blir snart det förra och nästa jul blir att förebereda, igen. Jordsnurren går snabbare och snabbare för varje dag, vecka och månad som går samt ju äldre du blir. Hemskt tanke, men en ännu värre tanke är att jag inte har rört en fena sen jag var och dök på 26,4 meters djup i Stora Barriärrevet sen jag anlände Svealand. Inte en endaste fena, varje morgon / lunch springer jag till vattenkokaren för en varm kopp te, sen sitter jag och nöter datorn dag in och dag ut, jag äter inget förrän middagen när far kommer hem sent på kvällen. Utan busskort eller bil rör jag mig som längst till soffan i vardagsrummet om dagarna. Vad ska jag göra? Jag minns inte ens vad jag gör på datorn som fördröjer min tid. Vad kan det vara? Spel, nyheter, spel, nyheter, stream, nyheter, nöjesprogram. Bara mina väggar vet.

Ska jag vara helt ärlig tror jag att min hjärna inväntar flytten från denna soptipp (som ni ser på bilden) för att äntligen få starta på nytt krut. Då ska det skjutas och med Bolt-hastigheter ska jag styra upp mitt liv. Det är min teori och min förhoppning. Som ett alarm som väcker björnen i mig när våren kommer, då är det dags att gå ut och jaga igen. Vi kan inget annat än att hålla våra tummar nu.