Man blir som man umgås

Det slog mig en tanke nu när jag fick syn på den tredje pensionären idag med hund på promenad. Visst vore det väl trevligt med en hund när man är gammal och slö, vars vänner har gått bort eller är slöare. En stor ensamhet kan jag tänka mig. Vad som egentligen slog mig och fick mig att börja skriva detta inlägg var att hundarna både går och ser slöare ut än sin matte/husse. Då är min fråga, sökte de upp dessa slöa hundar innan de bestämde sig för att köpa en eller råkar det vara något sammanträffande, eller har hunden blivit slö av att se sin husse/matte att dem blivit likadana? Det var nog bland den konstigaste känslan jag har haft av att titta in i några ögon. Det var som att den försökte förmedla något som jag inte kunde läsa av. Jag kan bilda den hemska fantasin att sitta fast i koppel, släpas på kalla långsamma promenader och strikt följa allt en "större"/äldre person beordrar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0