Tarre på toan

I detta land långt bortom Sveriges gränser finns det ingen så kallad isolering i husen. Förmodligen för att det är varmt 20 månader av 25. Helt förståeligt, ...när det är varmt. När det är kallt då? Oh Son of The Christians' God - Imma kill you!

Jo, jag har en idé! Får jag testa? Låt mig. Vi kan bygga en heater i alla rum som alla delar en och samma kontroll. Så om jag fryser i mitt rum, lär ju du frysa i ditt rum och då kan jag ju sätta på 35 grader celcius för oss alla. Smart va?

Nej, far åt skomakargatan eller dylikt!!! Varje morgon väcks jag oavsett om jag somnade för trettioelva timmar sen, eller trettioelva minuter sen av att det känns som att jag medvetslöst blivit inlagd i en ugn för att bli dödad. Men oturligt nog tas man ut några minuter innan döden, med en kvävning, lite torrhet och värmeslag funderar man varje morgon hur många timmar till man kommer överleva denna dag. Svar får du så snart du orkar göra ett kalsongryck på dig själv och vakna till liv, gå ut ur rummet till det största rummet i huset, för där har heatern inte hunnit värma helt och hållet. Ungefär som att stiga ut från bastun till kallduschen. Du inser att det inte var så farligt trots allt. För det är långa 24 timmar kvar tills du vaknar till denna visa igen.

God natt mina vänner. Är ni vakna? I Sverige är ni förmodligen det. Men kan ni tänka er att 96% av Australiens befolkning sover just nu? Och jag är en av de få som inte kan somna av någon underlig anledning. Det är en gnutta, en ytterst liten gnutta, irriterande. Men det är marginellt, om en partikel skulle sätta sig på motsatta sidan av irritation så skulle jag inte alls vara irriterad, så lite handlar det om.

Det är tur att man underhålls av en person, som första kvartalet av året var en del om inte hela ens vardag. Mycket trevligt. Det är inte varje dag man ler över chatt här inte. En nypa saknad, eller en näve.. okej, en famn-stor saknad av detta. Lite nostalgi uppstår och minnen pusslas ihop. Dock är hon så förbaskat snabb på att svara att mina ögon vill pensionera sig. Vi säger god natt igen. Var hälsad!

Jag är så jävla ledsen mina vänner. Det är så ledsamt. Aldrig mått såhär dåligt, någonsin.. gällande jobb. Det är inte jobbet, det är kollegan. Tro mig eller ej, men detta är ett skit jobb som jag av någon konstig anledning ser fram emot att åka till varje dag. Tills jag kommer ikapp mitt egna hjärnceller och kommer i underfund med att det är en fågelskrämmare där som man mer än gärna vill vara minst ett ljusår ifrån.

Nu tänker ni: fan vad elak! egoistiskt! korv med mos! köttpannkaka! Men i själva verket är ni precis som jag. Jag vet att ni också någon gång - typ varje dag - har någon i ert lag, på ert jobb eller i klassen som ni djupt vill hugga en trubbig sked i halsen på för att döda era missnöje med denna person. Inte sant?

Nu måste jag avrunda min lunchrast och hata igen. Kyss min bak.

She's all fking tards you can imagine.

Fan vad dum jävla brud man jobbar med. Förstå mig rätt, jag har alltid tyckt tjejer är kloka och goa. Men denna unga dam är nog den längsta, klumpigaste, trögaste och slöaste dumschacken till brud jag har stött på. Hon förstår varken ut eller in. Hon har jobbat i tre veckor, typ lika länge som jag och jag måste dirigera henne vart hon än ska gå, röra sig, titta eller göra för att hjärnan ska aktivera. Annars står hon där som en fåntratt stor som Mount Everest och tittar runt på mjölpartiklarna som far och flyger runt. Det är förbaskat jävla pinsamt. Trodde aldrig jag skulle börja hata, men det kokar något så oerhört inom mig när jag ser eller tänker på henne. Tur att hon inte vandrar i min hjärna allt för ofta då.

Kan ni tänka er att en kille gör ett tjej-jobb mycket bättre än en tjej? Nej, det finns inte ens i registret. Det funkar inte så, och ja det finns "kill- och tjej-jobb" (mer eller mindre)! Åhh så duuuum. Man kan inte sona en sådan kreatur. Det är bara chop och gone med sådana.

Hon påstår sig ha spelat basket, vilket jag kan tänka mig med hennes längd. Men!! Vart fan är strategin? Vart är logiken? Det finns ingenting där bakom. Hon kan ju aldrig ha förstått sig på spelet fullständigt eller vilken korg som tillhörde hennes lag, eller vilka spelare som vara hennes kollegor.

Ursäkta mig, nu måste jag tillbaka med ett leende på läpparna för att samarbeta med detta ståtliga stolpskott. Wish me luck, I'll need it.