Tarre på toan

Jag låter det vara såhär så länge. För trött för att göra något riktigt seriöst idag.

Hej och hå. Hur mår ni?
Jag är astrött; jag sov endast någon timme inatt. Inte för att jag inte kunde sova, utan för att jag höll mig uppe bara för nöjes skull. Det skadar ju inte att ha lite kul ibland. Som det känns nu lär jag ju somna när som helst och vakna tills det blir grupparbete på Skype imorgon bitti. Nej, nu skall vi inte vara negativa. Är man vaken, så är man. Man får sin tid för sömn senare.

Jag får återkomma, hinner inte skriva mer just nu.

Vilket klantarsel man är! Jag kommer hädanefter aldrig mer att äta mat när jag har kläder på mig. Varenda gång (känns det som) jag äter, sitter maten på både byxor och tröja. Det spelar ingen roll alltså. Antingen hoppar jag kläderna eller så blir det förkläde. Men på något vänster kommer jag förmodligen ändå att lägga in maten bakom förklädet. Jag förstår inte hur jag lyckas. Jag är som ett barn i en pojkes kropp. Inte så himla konstigt att barn stirrar på mig, som om vi vore på samma nivå och förstod varandra bättre än någonsin. Lyckost mitt barn.

Annars måste jag erkänna att jag aldrig har sett någon så seg hemsida i hela mitt liv som blogg på senaste. Det är som att köra bil på 70-väg bakom en jävla traktor. Man kommer aldrig fram! Vad är det som händer egentligen? 2012 eller? Alla länder verkar göra uppror nu, så strax innan 2013, kommer vi att skjuta ned varandra. Det skulle inte förvåna mig ett dugg.

Hey, yo. Zup? Still out of words. Peace.

På hemgång. Oerhört trött och utmattad i kroppen. Vad har jag gjort?! Kallt ute också.

Trött, trött, trött. Jag behöver sällskap av en kock, som kan laga min och syrrans mat dem två kommande veckorna. Någon villig? Jag bjuder på sällskapet och ett leende på läpparna.

Kommer sakna mor och far så oerhört dem kommande två veckorna. :( Men jag och syrran klarar oss nog väldigt bra. Talangerna Nguyen.

Har vi möjligvis en Märta här?

Vad är det som händer? Det är inte så att jag går runt och svälter, men jag rasar i vikt som bara den. Jag råkade nämligen se mig själv i spegeln precis när jag vaknade och var bara tvungen att väga mig själv. Det var länge sen man gjorde det under uppstigning. Gissa hur mycket jag väger i just detta tillstånd? Exakt nu? Med denna mus på armen? Nej, fel. 53. Ja, exakt! Rätt. Det är sant. Jag lovar! :( Skit it då, hej då.

Look what I found in the bottom of my wardrobe. Im a huge fan of tees, but not a fan of having them on. It makes "tees people" looking better.

Im out of words. Too bad. See ya'll.

Vad är det med Cops grabbarna i programmet? Snuten springer efter en kille som står helt still, tar fram sin pepparspray och sprutar honom i ögonen. Den sprutar han femton ggr till och våldtar knarkaren på marken. Femton gubbar hoppar på och håller ett finger var. Stressar att sätta på handbojorna, när han ligger still som en jävla snigel, typ allt för att vara hårdhänt och aggressiv. Vad beror det på? Kan det vara plusmenyerna på donken i USA och munkarna? Sockerkicken plus adrenalinet är lika med ingen kontroll.

Hur kan man förvänta sig att någon skall läsa ut en bok på en dag? Det är lite taskigt och skapligt ogenomtänkt. Jag känner mig som en höna utan huvud. Halvt död. Nu har man varit upp i 10 timmar och har några timmar till framför sig att läsa. Jag får se hur långt jag orkar.

Fan vad sjukt. Jag har inte ätit en enda måltid idag. Förutom en frukost macka på donken. Har helt och hållet glömt bort maten. Och jag som tänkte börja träna, hur fan ska det gå till? Bryta ned musklerna till mjöl. Fint.

Suttit på Café Piazza i Täby Centrum i knappt en timme nu i min ensamhet med en Cafe Latte (stavning?), efter min föreläsning och gjort saker som jag har skjutit upp lite grand. Vilket jag har fått överstökat nu. Härligt. Lättar lite på axlarna, speciellt när dem är så otränade. Hur mår ni annars då era tystlåtna smygare? :)

Nej juste, nu var ni inte så kaxiga va? ;)

Yo. Läget?
Fett?

Nej. Hej! Vad skulle ni vilja se/läsa här på min kära blogg? Man vet ju inte vad ni gillar när ni är så blyga och tystlåtna. Blogglista hade varit kul, men alla kör på en och samma. Synd att det inte finns fler serverade. Lite tråkigt att sitta och pyssla ihop en egen, för att sedan skriva om det. Det bästa vore om ni kom upp med något.

Men jag antar att ni inte är så intresserade, men ni besöker min blogg ändå av ren rutin. Rätta mig? För jag känner samma sak när det gäller vissa bloggar. Jag har nämligen några bloggar som ligger på min webbläsare, som alltid dyker upp när jag scrollar och per automatik klickar jag på dem och stänger lika fort. Jag kanske är en av dem för er.

Aja, dags för lite ägg och mackor till frukost.

Det är fint att folk omedvetet snackar skit om sig själva i tredje person. Man förstår deras budskap, men från en betrakteras ögon som mina kan jag inte se personerna i sig beskrivas på ett bättre sätt. Sorgligt roligt. Det är lika obvious som att en guling skulle snacka skit om gulingar, eller att en uteliggare trycker ned uteliggare eller att fjortisar hånar fjortisar.

Failures.se.

Det är så himla knas. Min tenta kommer kuggas så himla hårt. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Lite sent att försöka klara av programmering och förstå dagen innan tentan. Jippey för mig. Jag får styra upp det tills nästa kurs. Det är ju trots allt ett nytt år och då brukar folk säga att man ska ta nya krafter och nya tag på livet. Vi får se om den teorin funkar på mig. Hade varit lättare med en raket i röven, så slipper man slita ut på sina krafter.

Aja, det är väl bara att göra det bästa av situationen imorgon. Man får kladda lite i fem timmar. Förhoppningsvis lyckas man samla ihop tillräckligt med poäng för ett E. Vi får se. Håll tummarna för mig.

Det var inte igår man drack Coca-Cola ur glasflaska. Perfekt för tentastudierna med nostalgi av större graden. Inte så smart kanske. Att få tankarna att springa iväg när fokusen bör ligga på en och samma punkt. Det ska vara som meditation, men jag lever med en hjärna med tio punkter i fokus samtidigt. Inte så jävla konstigt att man är så förvirrad. Vi ses när jag har återuppstått efter tentans sövande med programmering.

Dum man är ibland. Jag hade ju tänkt att börja träningen direkt när jag har blivit fullt frisk igen. Frågan är bara hur det skall gå till när jag knappt äter någon mat? Vart ska jag få energin ifrån? Det var inte alls klokt. Tröttnat på maten oerhört mycket. När jag är ensam hemma, kommer jag säkert gå ned till 50 kg. Inte så långt kvar, ligger ju trots allt nere på 55 redan. Det ordnar väl sig, som med alla annat.

Annars då? Vad tycker ni om min stil som skitunge? Bombarjacka, pösiga brallor och rymdskor. Rymdskor har jag än idag, om ni minns mina vita superskor med kardborrband? Har haft de nästan på alla dem senaste bilderna på min blogg, annars. Undrar om man ska dra fram denna stil inom en snar framtid? Haha, det vore något. Synd att man inte är lika söt som då. Det hade varit så mycket lättare. Man passar i allt om man råkar se bra ut. Så är det bara. Det är ett faktum, i min bok.

Jag har gömt mig för er. Som sagt, jag vill inte skämma bort er. Dessutom skulle ni bli uttråkade. Men nu är jag här, lite fräschare och lite kryare. Det finns så mycket som jag skulle kunna skriva här, men jag orkar inte. Har inga krafter kvar. Så jag bjuder på två bilder istället och hoppas att ni nöjer er med dem. Även om ni är tystlåtna, känner jag ändå att det finns någon kontakt mellan er och mig, annars skulle ni väl inte vara kvar, eller?

Fan vad hemskt. Ni måste verkligen har tröttnat på mig. Det är outfitbilder varje jävla dag. Jag mår nästan dålig av bara tanken, som spyan jag såg på bussen idag. Vilken stank.

Bara för att jag är så tråkig skall jag berätta om en oerhört snål idiot till kvinna som jag fick syn på när jag skulle luncha med min syster. Först och främst kommer den idioten fram och tränger sig före mig och syster i kön. Hur nonchalant är inte det? När det väl är hennes tur i kön, slänger hon fram sitt smutsiga betalkort och börjar med: "Egentligen skulle jag bara vilja betala halva priset för buffén till mitt barn, för hon äter så lite, men det är struntsamma." Med en röst som om hon skulle begå självmord om hon var tvungen att betala hela priset för det. Alltså, hallå, du har två barn! Hon fick hur som helst betala halva priset för att hon i kassan ville vara snäll. Då sken hon upp som om hon hade blivit penetrerad för första gången på trettioelva år. När det väl är betalat, går hon minst tre omgångar runt buffén åt sitt barn, alltså minst tre portioner åt den ungen. Vilken jävla idiot till mamma. Man blir så jävla sur när man ser sånt. Snåla fanskap. Hatar folk som spelar teater. Ät inte på restaurang om du inte vill betala för maten.

Nu fick ni er lite att läsa. Men bara lite. Hade kunnat skriva några A4 om detta. Men min hälsa är inte på 110% än. Vill ha lite kraft kvar efter detta inlägg. På återseende mina vänner.

Fan vad fräscht det känns nu när man har fått raka bort allt igen. Man blir typ piggare från sjukan. Det känns bra att man kan psyka sig själv, trots att man vet om spelets regler. Nå, vad tycker ni? PS. Inga produkter i håret alls på bilden. Hehe.

A little bit of Singapore and a big slice of Tarre.

Jag är bara tvungen att bjuda på gårdagens sjukliga utstyrsel. Det var trettioelva år sedan jag hade på mig mina mjukisbrallor och ziptröja i silver. Matchar ju mitt hår skapligt bra. Älskar man kläder, så tänker man det även om man är dödligt sjuk. Det är som feta, tänker på mat när dem har sex. Okej, jag hittade bara på den historien. Men vad tycker ni om mina krampaktiga fötter? Hur skulle ni se på mig som blind? Kan ni tänka er mitt ansikte lika rynkigt som skrynklorna på jackan? Jag skulle typ se ut som en Chinese Char Pei.

Kralliga killen in da house. Har gjort en fet huskur. Satt som en munk, halvnaken och svettades mer än Niagarafallen. Av min kroppsvätska skulle jag kunna skapa en sjö, men jag stoppade det innan det skulle bli verklighet. Tur var väl det. Med min nuvarande styrka och kraft hade jag drunknat även om sjöytan endast hade nått upp till nageln av stortån.

Hur som haver, detta är verkligheten av Tarre. Sådan vacker syn, kan man motstå det? Alla som äger en svärd i nanostorlek, får hemskt gärna komma och hälsa på för att hugga ned viruset inom mig. Välkomna.

Jag blev så oerhört sjuk efter inventeringen igår. Det måste ha varit allt damm och smuts. Mådde skit imorse när jag vakna. Det kanske syns? Kanske är lite för fint klädd för att vara så sjuk, men jag var nyss ute en sväng och fann även en pizza på vägen hem, men fick hem två stycken. Jag ringde och beställde en pizza på vägen hem, men dem råkade bränna den första pizzan lite grann, så jag fick ta med den hem också. Schysst. Det var min frukost, lunch och mellanmål. Plus några alvedoner till efterrätt. Jag ska nog ta av mig kläderna och hoppa in under en dubbelvikt dubbelduntäcke och dö en stund. Men jag återkommer väl när jag har återupplivats.

För övrigt drömde jag en hemsk mardröm inatt. Inte så konstigt att jag vaknade upp kallsvettig. Så när som mot döden vaknade jag till. Den gubben vet jag inte om han finns i verkligheten, men han har varit med i många av mina drömmer och alla gånger har han önskat sig mig död. Hemsk gubbe.

Värst vad det döljs plagg längst in i garderoben. Trevligt. Nyduschad. Man inser inte hur kallt det egentligen är förrän man står inne i duschen på max. Om man bara kunde införskaffa några gälar och vattentät mat då hade man nästan bosatt sig i duschen. Mysigt som Zlatan.

A little taste of Red Collar Project, Korea and Tarre.

Vad skönt. Jag plockade ut hälften av mina brallor ur garderoben alldeles nyss (som skall skickas med till Vietnam innan kinesiskt nyår). Ja, det var hälften, om inte mer än hälften. Sjukt va? Kan ni tänka er vad mycket kläder jag egentligen har? Men det som ligger kvar är brallor jag alltid kommer kunna ha. Perfekt. Så det skall vara. Innan var det så många brallor att dem kom åt mina skjortor och kavajer som hänger ovan, att dem hängdes dubbelvikt för att kunna få plats där. Jag länsade lite på tröjorna också, som jag flyttade in istället. Och jeansen har jag på utsidan. Fint. Trevligt. Ni skall även få smaka på hur jag har sett ut idag, ofixad och fräsch. Jag funderar på att trimma huvudet. Men frågan är om jag vill att utväxten skall synas, eller om jag skall vänta med det tills nästa färgning? Jag får nog vila på saken.

A little bit of Acne, a little bit of Cheap Monday, a little bit of Japan, a little bit of Korea and a little bit of Tarre.

Varför drömmer jag varje natt och ser mig själv som svarthårig? När jag vaknar upp tror jag att jag fortfarande har kvar håret jag hade dagen innan jag färgade det. I duschen blir jag chockad när jag ser vita hårstrån hängandes framför ögonen. Var det en för extrem makeover för min del att jag inte har hunnit smälta det än? Eller drömmer jag om att få vara ung och fräsch igen? Jag torkade mig med min svarta handduk häromdagen (vilket jag har slutat med nu) och fick syn på massa vita hårstrån efteråt på handduken. Konstigt nog blev jag jätteförvånad och undrade vart det hade kommit ifrån. Just då hade jag glömt att jag var ljushårig och trodde vi hade skaffat hund. Det är lite läskigt detta. Jag hinner väl vänja mig vid detta innan jag göra något annat med håret.

Så ni vet liksom.. (Coolt inlägg (medan folk hade sagt onödigt))