Tarre på toan

Såhär kommer jag se ut om ni möter mig på stan idag. Akta er så ni inte skär er på mina vassa trench coat-svingar beståendes av Filippa K, eller kanske min krage som är extra slim från The Shirt Factory. Resten skär redan vid ögonkastet. Så backa riktigt långt!

Nyvaken och nyduschad. Det var länge sen jag sov middag. Det är som att jag har gått i ide fullt ut och inte behövt det senaste halvåret. Det behövdes verkligen, med så lite sömn som 6 timmar är ju inte tillräckligt har vi ju diskuterat här inne tidigare, vilket stämmer än på mig. Föreläsningen var väldigt intressant, så länge jag orkade hålla mig i fokus. Jag försvann efter ett tag in i min egna lilla värld. Det blir så när man bryr sig för mycket om andra, när man egentligen inte behöver. Det finns onödigt oroande och verkligt oroande. Detta var onödigt oroande, vilket orsakade för många sömnlösa timmar inatt. Sånt kommer och går. Förhoppningsvis är det över redan ikväll, då blir det 13 timmars sömn istället. 10 för dagens sömn och 3 för gårdagens och då är vi på GÅ igen.

Hur har ni haft det idag?

Så blev bilden. Nu ser ni denna bild på Kista Gallerias hemsida, samt i Gallerian själv på stora affischer. Då vet ni vart kan hitta mig ;)

Hej och hå. Jag vill verkligen inte göra dålig reklam, men proshop suger min högra pungkula och bröstvårta samtidigt. En dator beställdes för knappa tre veckor sedan, men skulle levereras nästa arbetsdag som den beställdes, om inte samma dag, så länge varan fanns på lagret. Och klart som fan att jag beställde när det fanns på lagret, annars går det ju inte att beställa överhuvudtaget. Med mitt snälla tålamod gav jag det, nu, snart tre veckor. Men nej, nej! Datorn finns tydligen inte. Bra jobbat. Nu får man vara ute på jakt efter en ny istället. Dickheads!

Annars då? Har det strulat något för er senaste veckan? Berätta för Dr. Tarre.

Snön är tillbaka och har varit det i några dagar, nyss var det storm och vart i hela världen kom den ifrån? Det kanske var mina avgaser som kom tillbaka.

Nu när det är kallt igen, måste man ju äta mycket för att hålla sig varm. Nu är min fråga till er, vad har ni i kylskåpet? Vad bör man ha i kylskåpet? Vad bör man ha överhuvudtaget för att kunna en proteinrik måltid med massa vitaminer, kalcium, ah Buddha vet vad. Berätta för mig? Jag som har tänkt att börja träna igen, måste ju få lite ordning i skafferiet, kylarna och frysarna för att det ska gå an. Visst är det väl så? Så hjälp mig för alla Gudars skull.

Vilken omvändning för min kropp. Att springa för mig, är som att tvinga en rullstolsbunden att gå. Det går liksom inte ihop. Två olika världar möter varandra. Som de goda mot de onda eller norr mot söder. Kroppen kollapsar nog snart, den har aldrig stött på så många järn i samtidigt. Vad ska jag göra? Jag klarar fan inte av att springa. Finns det ingen TV Shop abs appartur, men för konditionen? Jag skall fan programmera något sånt, så har jag kondisen även om jag skulle vara en soffpotatis.

Vi ses vid Tarres återuppståndelse, det blir en ny dag på almanackan.

Hoho? Vart är alla dessa människor som jag brukar ha i min omgivning? Det känns som att jag inte har sett en enda person eller hört något från någon sedan jag vakna imorse, förutom under tentan, men det enda man såg var sin egen handstil och frågorna, inte så mycket mer. Vad har hänt? Ligger alla som svullna sumobrottare efter gårdagens våffeldag? Eller har jag hallucinerat halva mitt liv att det finns "människor"? Det har inte gått att få tag på den ena eller den andra varken per samtal eller sms. Jag förstår inte! Jag känner mig som i filmen Walking Tall, jag är soldaten som kommer hem till stället som inte är stället längre, det är någon annans mark. Eller som i filmen I'm a legend, alla är zombies och jag skall hitta botemedlet, men jag orkar inte nu för att jag är så trött. Det har varit extra mycket läsning idag, för att man inte har haft bättre för sig på sin ENDA lediga helg denna månad. Trist och otajmat. Tror jag går och sover istället. Då kanske jag vaknar till en ny värld.

Hej mina vänner. Jag håller koll på er. Ni börjar dra iväg igen. Eller är det jag som drar iväg? Det är nog jag, jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det.

Hur mår ni? Är allt lika fint som vädret, fast från insidan? Där ute blåser det oerhört mycket, väldigt lätthänt att man blir lurad till sjukan. Så akta er för det. Snart kommer väl våren på riktigt och jag är inne på min sista kurs för denna termin om jag nu minns rätt.

Annars då? Vad har ni gjort på sistone? Kan ni inte dra en berättelse för mig? Själv har jag inte alls gjort mycket, i alla fall av vad jag minns, så verkar det inte vara mycket förutom att ha dragit till föreläsningar. Det har inte blivit så många bilder på sistone heller. Solly mina grabbar. Ingen inspiration från min sida. Har dock inte varit så insatt i vad jag har haft på mig. Någon skjorta och hoodie på det, väldigt avslappnat men inte för avslappnat, testa det och säg vad ni tycker. Jag gillar det. Lite ungdomligt skoluniformigt, om man kan kalla det så.

Det kommer väl någon outfitbild så småningom skall ni se. Jag saknar era åsikter. Vi hörs.

Denna förbaskade jävla smuts till förkylning gör mig snart helt tokig. Ena stunden mår man som den nyslipade diamanten, andra stunden känner man sig lika förvirrad och snurrig som dimman. Varje dag känns det som att jag tar alvedon, som om det vore läkerol. Det känns mer som en rutin än obligatoriskt. Immunförsvaret tror väl att jag har hittat något bättre och har väl gett upp nu. Det minsta lilla och jag simmar i mitt Niagara fall till snor. Jag kommer aldrig komma in i träningen. Hur ska jag bära mig åt? Jag blir bara smalare och smalare, och konditionen är värre än en rökares. Jag började till och med att ta bilen till skolan idag.

Det blir nog att leva Deluxe denna vecka och börja träna så fort viruset har flytt. Förhoppningsvis.

Vad är det för människor som tror att de kan vara älskad av alla? Hur fan kan man gå runt och må dåligt av att hälften av denna värld inte älskar dig? Det är som att tvinga dig att älska allt som går att äta. Nej, det funkar inte riktigt så. Suck. Hur kan man som en 18-åring inte palla med sitt liv längre och påstå att man aldrig kommer att ta in någon i sitt liv igen? Hur? Det är bara en fucking depression som talar. Att säga att man har fått nog av att man har blivit dissad när man är 18, då har man fan hamnat i gropen i norra Guatemala City. Vilken jävla depression. Vakna till liv för i helvete. "Eh, det är ändå ingen som bryr sig om mig, jag kan lika gärna gå och hoppa nu. Ingen skulle märka ändå!" Vilken jävla egoist. Det bästa av allt är att alla andra är skit, för att personen i fråga inte är älskad av alla andra. Alla skall anpassas efter de som inte blir älskade. Om ingen älskar dig, då är det väl fan du som skall anpassa dig? Åh, jag blir galen. Skulle kunna skriva om detta hela natten om jag kände för det. Men fuck this. Gå och dö istället.

Nej, nej, jag är inte trött på idioter. Inte alls.

Jag har insett att min senaste kyss... var mjukaste på länge.
Jag lyssnar på... allt som min hjärna anser vettigt.
Du mår bäst när du... får träffa mig.
Jag pratar... för att konversationen inte skall dö ut.
Jag älskar... att bära på jackor.
Min bästa vän är... är hårig.
Min första riktiga kyss... var på dagis och kändes väldigt konstigt.
Jag avskyr när folk frågar... när de redan vet svaret.
Kärlek är... abstrakt.
Någonstans, tänker någon... på mig.
Jag kommer alltid att vara... elak på ett snällt sätt.
Jag är hemligt förälskad i... en jacka.
Sist jag grät var... jag kissnödig.
Min mobiltelefon är... 1 år gammal.
När jag vaknar på morgonen... väntar jag på att ståndet ska gå ned så jag kan kissa normalt.
Innan jag går och lägger mig... åker kläderna av och borstar tänderna.
Just nu tänker jag på... att folk ska sluta gråta sjöar, jag vill inte dö än.
Bebisar är... är bland det bästa jag vet.
Homosexualitet är... motsatsen till heterosexualitet.
Ikväll ska jag... sova gott.
I morgon kommer jag... i mina kalsonger.
Jag vill verkligen... ha femtioelva barn.

Tagen från Chrislyne.devote.se.

"Jag iakttar dagligen och stundligen här i Stockholm prylmani. Alla möjliga figurer, många i slitna kläder och nötta skor som av något, för mig obegripligt, själ prioriterat en ny lur med pekskärm. Det måste man ha! Den som inte är först med det senaste förlorar anseende. Låt vara att att plaggen somliga bär, unga aninslösa och medeålders ungdomar, är jeans som har hål redan vid inköpstillfället. Jag har ägt tre mobiltelefoner sedan min första 1996. De två senaste begagnade."

Insändare till Metro 2011-03-17.

Vid självscanningen dyker det upp en gubbe. Han får syn på kunden innan honom har glömt betalkortet i kortterminalen och skriker ut:
Gubbe: Hallååå?! HALLLLÅÅ?!
Kvinnan vänder chockartat sig om och bara stirrar.
Gubbe: Är det här ditt kort? *håller upp*
Kvinnan: Oj, ja! Tack, Gud!
Gubbe: Ja, det kan ju vara bra att ha.

Förbaskat jävla snäll är jag, mot mig själv i alla fall. Jag har ju sagt att jag skall lägga en stor del av mitt shoppingberoende på hyllan, vilket jag faktiskt har varit ärlig med. Tro det eller ej, men jag har faktiskt lyckats jävligt bra. Det kan nog bero på att jag aldrig har haft tid för att gå runt att kolla, utan har endast suttit i skolan eller stått på jobbet. Dock de gånger jag har varit och kollat, så har jag inte känt suget för att bara få spendera. Jag har mer utgått från om plagget/tinget är nödvändigt, kommer det användas, bra material eller rentav skräp? Det har funkat jävligt bra, förutom några enstaka gånger som har resulterat i att DET har hamnat i samma påse med kvittot jag fick hem och återvänt för att kontot skall bli mättare.

MEN (Tony Irving "Men")..! Det finns faktiskt några enstaka grejer jag eftersöker i detta nu. Det måste ju vara okej att handla något i månaden. Dock kostar det några Shirt-factory skjortor. Det är det väl värt, om man använder det och har den i behåll några år framåt?

Så ja, alla gör misstag. Även molnen har sina hål. Och jag försöker verkligen gör det jag säger, för att inte känna skuld eller att karma sitter i min bak. Nu fortsätter där vi slutade som bäst och tar nya tag.

Hejsan Anonym.
Nu vet jag inte alls vilket örhänge du talar om. Jag har två stycken kopior av GD's örhängen. De finns att få tag på här: KPOPTOWN. Men om du menar den som jag har haft på de flesta bilderna; spikrak som hänger ned med en plupp på framsidan. Den är "hemmagjord" om man kan säga så.

Hejsan Anonymous! Du undrade vilken kamera jag kör med? Hoppas jag minns rätt nu. Hur som helst, det är en Canon EOS 1000D. Ha en trevlig dag.

Dagens insändare till Metro. Så jävla bra. Läs och njut.

"Varje morgon när jag tar bussen till jobbet så tänker jag på alla stackars medresenärer som skaffat sig varsin låtsaskompis, Mållgan, och bär deras väskor i sätet bredvid.

Vissa låtsas som ingenting, antingen tittar de ut eller fortsätter läsa tidning/bok trots att det är fullt på bussen.

Numera frågar jag folk om Mållgan sitter bredvid dem, de tittar konstigt på mig, men jag struntar i Mållgan sitter där kan väl jag få sitta där. Det är roligt att se folks min. Men jag blir glad för mållgans skull, då slipper han bära väskan."

Hissa eller dissa gubbmodet? Vad tycker ni? Är gubbmode något för er eller är det bara för gubbar? Jag själv anser att det är alldeles för gubbigt, dock må jag ha en lång trench coat som påminner väldigt mycket om gubbar med jackor långa till skorna. Som tur gör inte den hela outfiten, för allt annat spelar in också. Däremot finns det jävligt många coola grabbar i Sverige som klär sig riktigt grymt i gubbmodet. De förtjänar några hypes av mig. Men usch, dubbelknäppt kavaj på en kort kille som jag, känns för, för, föööör gammalmodigt. Om man skulle tröttna på att ha den knäppt, då går man runt som en jävla tjockis istället. Det ser väldigt flummigt ut när en dubbelknäppt kort "jacka" är öppnad. Tycker jag.

Jag skulle kunna säga att jag var ett halvår ifrån döden. Men det vore mot rättvisan, för jag vet inte hur långt in i Tokyo det sträckte sig. Ändå får jag gåshud. Tänk er så många människor som försvinner inom loppet av någon timme. Tänk er att det kommer hända Sverige en äcklig dag. Helt plötsligt försvinner vi från nära och kära, och ingen vet om det förutom de överlevande. Vad kan vi göra åt det? Jo, vänta in det eller inte "bry" oss alls. Man får låtsas som ingenting och när det väl händer, så händer det. Jag tycker vi skall ägna oss en tanke var åt alla dessa som har blivit utsatta för naturkatastrofer. Både dem försvunna och dem överlevande. Kram på er.

Våren är på väg, det är då man ska lysa upp och se fräsch ut som en morgonsol. Vad gör jag? Jo, går runt och blir fulare för varje dag som går och fetare har jag aldrig sett ut och vara. Jag pressar i mig allt jag får syn på, jag äter verkligen så jag spricker, typ ormen som försöker trycka ned Gustave the Crocodile. Vad har hänt? Är det ännu en period där jag äter allt och alla, och bara jäser, för att senare kunna gå i ide för någon månads fasta. Det är väl så min kropp fungerar? Förmodligen. Eller så är det ett jävla bra tecken på att jag ska börja springa (för kondisen), gymma (för kroppen), simma (för V:et). Det märker vi, håller jag på att äta för att kunna hålla sumostandard, då måste jag ta tag i bröstvårtorna och göra något. Vi får se, vi får hoppas och vi får säga godnatt. Skulle faktiskt sova för någon timme sedan, men blev hungrig och skitnödig, men nu lägger jag mig igen i hopp om att få träffa på John Blund i ca 14 timmar.

PS. Ni skall bara se min papperskorg. Den är fan full av snorpapper, man skulle dock kunna tro annat.

Se som jag ser ut. Finklädd och hela kittet, inte för att jag ska på möte, utan för att jag ska lura betraktarnas ögon. Sjuk och förkyld som jag är, är mer än halva ansiktet svullet som nybotoxad. Man kan typ inte bli fulare än jag i detta stadie. Jag har sådär halvt långt rakat hår nu, då morgonfrillan börjar ta form och det syns om man har duschat eller ej. Samtidigt är man svullen av sjuka och kan inte ens le normalt för att man inte orkar. Även om jag nu har duschat och håret spretar jämnt åt alla håll, så måste jag klä mig lite propert för att se någorlunda fräsch ut. Annars kan jag lika gärna gå med min bindel för munnen med en döskalle på och visa att jag är farlig att vistas i närheten av. Det kanske vore justast mot alla.

Jag ville inte vara elak igår, för att det var kvinnornas enda dag på året. Idag är det våran dag igen, fyfan vad gött. "OK". Skitsamma, jag såg något roligt igår på vägen hem. Det var en väg där två bilar får plats på bredden, alltså om de står på led. Då är det två kvinnor som kör mot varandra, de saktar ner oerhört mycket när de närmar varandra och båda blir helt panikslagna och tror att ingen kommer förbi (vilket de skulle ha gjort, med stora marginaler). "Vad göra? Vad göra?" Båda tittar runt som förvirrade japaner i ett nytt land. Då tänker båda samtidigt att de kan köra upp på trottoaren, värsta synkat (som om det vore inövat) glider båda upp och kör över mig först och glider förbi varandra. Haha, så jävla gött. Det var pricken över i:et. Låter jävligt tråkigt att läsa, men i min värld just då var det hilarous.

Kvinnor, kvinnor.. Ni är vackra ni. Vad vore vi män utan er? Jag hoppas ni är villiga att föda typ trettioelva barn till mig också !

Här sitter jag och stupar alldeles strax av hunger. Bortskämd som jag är har jag inte lärt mig att laga någon vettig maträtt, som mättar förfärligt att maten innan måste komma ut omedelbums. Ni förstår mitt scenario. Eller? Jo, ni skall komma upp med tips om galet snabba och mättande maträtter för Mr. Asian Iceland. Och nej, jag vill inte äta mig 10 kg tyngre på en måltid. Nå? Ingen Gyllene Fågel-snabbmat eller runda brödmat direkt från hårets rastaurang. Go, go, go.. Första 10 får en kram eller en glass!

Snart är semestern över med ett tragiskt slut genom att se på Social Network (Facebook-filmen). Filmen var ingen höjdare måste jag erkänna, men en del sanning ligger det i den filmen. Många av folkets sanna jag dyker fram tack vare Facebook. Hur som haver börjar en ny vecka imorgon, så anslagstavlan måste uppdateras. Jag undrar om de där så stillsamma nallarna bör få ett nytt hem? De bara är där ändå. Den där burken längst ned till höger behöver uppdateras känner jag. Hockeyklubban skall inte bara vara till försvar, den ska börja motivera mig till träning, likaså gäller gitarren. Flaskorna skall vi inte ens tala om. Godnatt semesterna, godmorgon ny vecka.

Sedan tentan i lördags (igår?) har jag gjort hela min lediga (dessutom den enda) helg för denna månad till en semester på några månader. Så jävla skönt. Känner mig helt utvilad och pumpad med adrenalin att jag skulle kunna springa jorden runt utan att andas. Det är väl för att jag aldrig har de där lediga dagarna (som jag på schemat har skrivit som ledighet) som jag uppskattar sådana helger som mest. Det är som att hitta guld i en gruva för min hälsa. Det saknas bara en sak, träning, vilken sorts träning som helst. Jag börjar känna mig som en gubbe, som måste gå på skruvar och käpp för att kroppen ska hålla sig i ställning. Hur ska jag börja? Och med vad? Motivera mig med spännande grejer mina gullepluttar!

Fett jävla kallt. Blir typ sjuk av att plugga, ändå kämpar jag emot! Sicken kille, en sån snille, Tarreeeeeee...!

Hej och hå. Nu är jag hemma för idag, men dagen är tyvärr inte slut än för det väntar en middag och några timmar tentaplugg. Fortfarande jävligt osäker må jag säga när det gäller tentan, tyvärr. Förhoppningsvis får jag till tillräckligt med poäng imorgon så jag slipper detta i sommar. Hur som helst, får man hålla huvudet högt och köra på. Sånt händer, man kan inte vara bra på allt.

Visst sa jag något om att jag skulle berätta om dagens små planer? Jag tror det, annars gör jag det ändå. Grejen är att jag igår efter min programmeringsföreläsning gick runt i Kista Gallerian för att fördriva tiden i väntan på min buss som skulle avgöra den perfekta och snabbaste hemfärden. Ja, i min glada mössa vandrar jag runt som ett fån och låtsas-tittar på allt möjligt. Helt plötsligt är det två tjejer framför mig, som en Xbox i pannbenet, halft borta som jag är (efter att halva dagen behövt vara jobba aktivt med hjärnan) hinner jag inte uppfatta att de talar med mig, förrän jag hör mode-något och om jag vill vara med. Jag är ju så öppen av mig, så jag tog emot det med en öppen famn och lämnade över mitt nummer för lite mer info senare. Off I went.

Och idag har jag varit på en photoshoot för lite av vårens klädkollektion i Kista Gallerian. Det var väldigt trevligt och det var hur snälla människor som helst där. Så om några veckor ska jag dela med mig av hur det såg ut. Om det nu kommer upp, man vet aldrig. Dock var de bombsäkra efter tredje bilden att de hade hittat en perfekt bild (snacka om röta). Vi får väl se, man ska ju aldrig vara för säker.

Jag är liiiite nervös.

Förstår ni vad jag har gått igenom på sistone? Jag har lagt hälften av mina måltider (framförallt luncher och mellanmål) på hyllan för att få så mycket av studierna som möjligt gjorda. Det är lite sorgligt om jag får säga det själv. Det är som att alkisar låter bli att dricka på bra många timmar eller att kedjerökare inte får röka på ett bra tag. Får nästan abstinens av att jag inte får föda min mage med näring. Hälften av kroppen går ju ur funktion, hjärnan ska man inte ens tala om.

Aja, peace. Tillbaka till studierna. Håll om mig.

Hej söta, rara, fula, orara, tjocka, smala, långa, korta etc.
Nej, jag har inte glömt er. Jag har bara inte hunnit med er. Jag hinner egentligen inte nu heller, ska ut en sväng. Men imorgon händer det förhoppningsvis grejer, som jag kan berätta för er. Dyker det inte upp, så låtsas jag som att inget var planerat.

Men ni får vara i mina tankar så länge, eller så får ni fantisera om att jag skriver något roligt :) XOXO

Nej hörni. Gissa vad jag märkte nu när jag kollade in min blogg. Ja, faktiskt så kollar jag in min blogg jag också. Men fan, det är ju förbaskat jävla kul hur jag har lyckats få till exakt samma min på varje jävla one-shot jag har tagit på mig själv för er (åtminstone de senaste). Hur maniskt är inte det? Haha. Nu går jag och mina kallsipper till sängen. Hej på er.

Man vet inte om att något är dåligt eller bra, förrän man har varit med om sämre eller bättre. Det kom jag att tänka på efter vår fina föreläsning idag om hur man kan genom massa tecken ge innebörden en mening. Skapligt roligt, dock väldigt mycket på en gång. Men visst skall det kännas lite mer stressigt och komplicerat för att man går på universitetet / högskola? Man tycker ju så i alla fall. Det kan ju inte vara lättare än gymnasiet eller högstadiet. Annars kan man lika gärna få jobb efter gymnasiet.

Nu springer jag iväg i tankarna igen. Det jag ville säga var att jag kände saknaden av den "dåliga" föreläsaren efter att jag hade varit med om en sämre. Helt plötsligt blev denna "dåliga" föreläsaren hur bra som helst, förståelig och underhållande. Samma sak som att man har ätit äckliga bananer i hela sitt liv och få smaka på dem där guldiga bananerna då kan man inte gå tillbaka igen. Varför? Jo, för att man vet bättre. Vet man inte bättre, kan man ju inte begära eller kräva bättre. Därför är många så bortskämda, även jag, att man klagar och gnäller när man ska vara tacksam för det man får.

Haha, om jag ska vara ärlig så har jag helt tappat tråden. Jag vet inte vad jag tänkte skriva. Så går det när man samtidigt konverserar med sina föräldrar under skrivandet. Tänk på det när ni pluggar, ha inte på TV'n eller besök när ni pluggar. Om inte besöket är till någon hjälp.

Aja, jag bjuder på en bild istället. Såhär har man sett ut hela dagen plus min älskade trench coat.

Hejsan hoppsan Emma!
Jag måste tyvärr säga att jag hittade mina i Tokyo, om du nu har vägarna förbi. Annars kan jag absolut tänka mig att det går att hitta på ebay eller liknande sidor. Google är dessutom din vän, om du inte har testat där. Jag kan väl ropa till om jag skulle råka springa förbi något ställe. ;)